Småstadsmentalitet och skeva trähus
man bara gör det helt enkelt. vissa hatar det och andra älskar det. men man vet aldrig vilket förens man prövar
Okej :)
Lägenheten fanns på väster.
Man har kvar de man älskar oavsett var man är. De jag älskar är just nu i Norge, Finland och Argentina. Jag drog till Uppsala. Det spelade ingen roll, de var kvar ändå. Det är bara att pröva sina vingar helt enkelt.
Det kändes som att texten talade direkt till mig. Vill själv pröva lyckan i Barcelona i sommar, har tvingat mig själv till att våga. Jag ska. Även om jag kommer vara livrädd. ;)
Vart har du tänkt ta vägen?
För att våga kanske du bara behöver komma ihåg att det inte är samma sak att lämna staden som att lämna det man älskar. Snarare tvärt om. När man flyr iväg mot sin egen horisont så kan man själv välja vad man vill ta med sig och vad man vill lämna. Det vi älskar följer oss alltid, men kanske på avstånd. Och man måste komma ihåg att man liksom aldrig sitter fast. Man kan alltid åka tillbaka. Hälsa på och så.
Och den kärleken finns, tro mig. Och du lär hitta den när du minst anar det.
(Och jag är så ledsen. Det verkar inte som att ditt brev alls tänker komma fram till mig)
♥
Jag har fått mycket bättre kontakt med min mamma sedan jag flyttade iväg till Stockholm. Är där och hälsar på mycket oftare än när jag bodde i Örebro. :) Man har alltid sina nära och kära i hjärtat vart man än befinner sig! Jag och Mona är minst 200 mil från varandra, men vi är nära ändå! <3
Tacksnällafinararafördinfinakommentarpuss!
Ja man hade ju hoppats på det, men icke!
Okej, men det kan vara nog så svårt det med. Och man behöver ju inte lämna någon bakom sig för att man flyttar. :) Tur att Skype finns!
Jag har tänkt jobba ett tag (åtminstone några månader, beroende på hur jag trivs) och dela lägenhet med ett gäng främlingar, allt för att komma in i språket och kulturen. Är lite av ett spanskafreak ;)
Just nu läser jag en fristående kurs inom litteraturvetenskap som inte alls har med textdesign att göra. När man läser textdesign kan man läsa vilka kurser man vill på 60 p. så det är en halvfarts kurs på 15 p under hela terminen, men den 23e februari börjar en ny kurs igen som jag ska läsa (från fackspråk till prosa) så då blir det lite högre tempo under en månad.
Oj vad svårt att komma på bra saker med Eskilstuna. Jag har inte så mycket erfarenhet av den staden egentligen. Eskilstuna är en liten stan, men ändå har de bra utbud med affärer på stan. Och 15 min gång från centrum ligger tunapark som är ett stort köpcentrum och Eskilstuna zoo. Jag har inte så jättestor koll på fikaställen, jag fikade på ett väldigt mysigt cafe med en tjej i klassen som ligger på andra sidan ån, annars har jag bara provat på waynes. Tyvärr vet jag ingenting om bra områden där man kan bo och sådana saker, men om man bor i stan har man nära till allt. Högskolan ligger precis vid järnvägsstationen och centrum.
Om jag ska vara ärlig så är jag själv lite trött på att bo i Västerås. Kan kanske bero på att jag är uppvuxen här och har bott här hela mitt liv. Eller med undantag för ett år då vi bodde i Sigtuna och Enköping. (åh, jag saknar sigtuna) Nej men Västerås har väl sina stunder och platser. Djäkneberget, vasaparken, hamnensfik, lögarängen, på sommaren är alla dessa ställen helt fantastiska att picknicka på. Så har vi Björnön som är jättemysigt att promenera på, åka skridskor, eller skidor eller vad man nu vill göra, fota och dricka varm choklad som vi gjorde i helgen :)Det är mysigt på både vintern och sommaren, kanske lite svårt att ta sig till dock. Vi har gott om fik i stan, även om jag saknar ett lite mer gammaldags cafe med hembakade bakverk... Jag gillar inte utelivet särskilt bra om jag ska vara ärlig, men det kanske bara är jag som har tröttnat på alla danställen och krogar. Jag föredrar att sitta och ta en drink och prata och då är å, Bill och bob, Circus bra ställen. "de stora ställena" har jag inte så stor kol på, då det var längesedan jag var på nåt av dem.
Ja, jag har säkert glömt en hel del. Men du får fortsätta fråga, det är bara roligt att hjälpa till, även om jag är lite seg ;)
<3
Som svar på ditt inlägg, så vet jag precis hur det känns, jag har egentligen aldrig upptäckt någonting eller kommit någonstans. Jag är nog lite fast i kärleken som håller mig kvar, vi stampar på samma plats och ingen av oss kommer någonstans trots att drömmarna är så stora. Fast å andra sidan så skulle ingen av oss någonsin våga lämna... det känns lite hopplöst ibland. Nu känns det som att jag i alla falla ska gå klart utbildningen så att jag i alla fall har en grund att stå på, men jag vill ju gå på både skrivarskola och fotoskola nån gång...
känner nog lite lika.