Lite bildredigering. Och så jobb. I kulverten på jobbet kan man just nu hitta en äldre modell av en toasits. Jag och Sofie blir väldigt glada av den och tycker den är rätt fantastisk. Men, den kan ju inte vara så bekväm?

Har jobbat två nätter. Då blir det inte så mycket fotograferat. All vaken tid ägnas åt att äta lite mat och sen åka buss.

Dag 10 lagade jag paj med babyspenat, kassler, tomat & broccoli. Smakade fint som tusan, och man borde verkligen göra paj ofta!


Dag 11 laddade jag upp lite foton till fotogranskningspoolen på pingpong för att få lite spännande åsikter. Bland annat laddade jag upp denna bild, på Elina som jag minsann ska träffa imorgon. Och det är sannerligen på tiden!

Jag räknar och jag inser att jag det blir nog minst fyra fikor varje vecka. Det är verkligen ingenting jag klagar över, utan bland det bästa jag vet är att sitta på ett café med en god vän och bara prata bort tiden. Idag var den goda vännen Maria (som dessutom är söt som socker!). Framtid, nutid, eviga funderingar. Semla och grädde med lite varm choklad var vad hon fick. Och jag fick semla och te. På Fröken Brogrens veranda, som för övrigt har jättemysiga små inredningsprylar i butiken "längre in" i cafét. Lantligt stuk. Jättemysigt och jag är lätt förälskad. Efter dagens fika tog vi en sväng inne på Myrorna och en sväng inne på Röda korset, inget fynd idag och jag börjar dessutom tycka sämre om Myrorna, för jag inser vilka överpriser de tar för allt! Maria köpte en fantastisk trasmatta på Åhléns och jag köpte bara en musmatta.

Jag jublar, vädret ser ju helt fantastiskt ut. Jag startar dagen med en fika med Maria, därefter tar vi en promenad. Och när jag kommer hem är det lagom time för matlagningsdags, då blir det en god paj + massa sallad. Det här kommer bli en bra dag, jag bara känner det på mig!

Jag startade dagen med en fantastisk frukost. Vaniljyoghurt, hallon, blåbär & banan. Därefter städade jag lite, pluggade lite, handlade lite, pluggade lite mer. Sen kom mamma på besök en stund innan hon skulle bowla med sina arbetskamrater. Jag vill nog snart hem till skogen en dag eller två, spela alfapet och klappa katt. Känner mig lite vemodig och dyster ikväll, det är kvällar som dessa jag skulle vilja ha en kärlek att dela alla livets frågetecken med. Sitta uppkurad i soffan med tända ljus och en kopp te. Och bara se frågande ut, och få svar som förhoppningsvis får saker att klarna. Men jag har inte funnit honom än, den där som är den rätte.

Jag har blivit expert på att somna om efter att larmet ringt på morgonen, idag sov jag två och en halv timme till innan jag vaknade självmant och kände mig utvilad. Konstaterade att det var sjukt kallt ute idag, började åter tänka på det där med eskimåjacka och hur gärna jag vill slippa frysa. Skred till verket, drog med min fantastiska vän Anna på jakt efter jacka och inne på Stadium fann vi den. Inte eskimåvarianten som går under rumpan, men för 499 kronor så duger det mer än väl. Har nu köpt två nya jackor på loppet av en och en halv vecka. Nästa inköp ska bli en ny väska.

Kan även konstatera att en fantastisk morotskaka och en fantastisk chailatte, inte kommer till sin fulla rätt på en bild  tagen med mobiltelefon. Mr Nikon hade porträtterat dem mycket bättre.

Flera dagar "för sent" såg jag att fina Ingrid hade utmanat mig.

Berätta 7 intressanta fakta om dig själv. Välj 7 andra bloggare som du vill utmana att göra samma sak.

Så här kommer alltså 7 intressanta fakta om mig själv. (Dock kan jag inte påstå att jag är så intressant!)


- Under alla år som man hade träslöjd i skolan, har jag varit rädd för den stora borrmaskinen. Det är därför jag gjort hiskeligt många smörknivar genom åren. Jag tror faktiskt inte att jag genomskådades heller.


- Jag gick estet på gymnasiet, med sånginriktning. Att stå på scenen var något jag älskade, jag hade inga större problem inför att sjunga för hundratals personer. Men när man sen kom till klassrummet, och skulle göra en muntlig redovisning inför klassen...då avled jag en liten aning, och ville allra helst sjunka genom marken.


- Jag kan utan problem äta upp ett helt paket riskakor på ungefär en kvart, jag tycker att det är så fantastiskt gott.


- Jag växte upp ute på landet och vi hade väldigt stor gård. På vintertid brukade jag ta på mig skidorna och åka varv efter varv inne på gården. Och som alla lillasystrar, så var jag en nyfiken lillasyster, och när min syster umgicks med vänner ville jag såklart gärna vara med. Så när min syster och hennes kompis satt i rummet i källarn och pratade, så åkte jag mot fönstret på mina skidor, ville vinka till dem lite glatt. Det min systers vän (som satt med ansiktet mot fönstret) fick se, var hur jag kom åkande och såg glad ut, sen plötsligt föll jag och syntes inte. Det som de båda såg härnäst, var hur jag satte upp händerna, en i taget, på fönsterbrädet och sen dök mitt huvud upp. Leende och glad. Skidorna hade varit för långa...


- När jag var barn trodde jag att älgarna kunde klättra upp i älgtorn. Jag undrade vad vi skulle med kontakter till (det hade vi ju så många) när mamma och pappa pratade om att tapetsera om. Jag älskade att säga bokstaven R, och min syster Josefin fick plötsligt heta Drodredrin. Jag såg en snigel, och talade glatt om det för min kusin Eveline. "Tetta Evelen, en snegel!!!"


- Min frisör tycker det är kul när jag dyker upp, bara för att han fått experimentera så mycket med mitt hår. Jag har haft page med snedlugg, knallröd page. Jag har haft en mörkbrun grundfärg, med orangea och lila slingor. Jag har haft svart hår. Jag har haft polisong. Jag har haft hockeyfrilla...



- Jag är hemligt förälskad i highschool/college/cheerleader-filmer, och kommer nog alltid att vara det!


Jag utmanar;  Sophedeluxe, Sofia, Ida, Malin, Pyttis, Otherfilthystories och den som har lust!

Igår var det snökaos och jag tänkte på vår och på hur världen vaknar till liv. Sen gjorde jag mig i ordning och åkte med bussen till en fest där det bjöds på tårta, drinkar, charader och youtube-spellistor. Vi stack sedan till strömpis och dansade och drack fantastiska drinkar.


Idag fryser jag ihjäl och ser på film. Myser med tända ljus och med en kopp te. Så mycket mer är det inte.

Något jag reflekterade över imorse när jag gick hem från bussen i snöfallet, var att snön jag pulsade i var otroligt lätt. Det var verkligen pudersnö. Ofta är det väldigt tungt att pulsa i snö, men idag var det sådan skillnad. För övrigt så erkänner jag gärna att snö är bland det vackraste som finns, det är magiskt när snön faller som glitter i gatlyktans sken. Men hur magiskt och vackert det än är, så längtar jag nu efter sommar och varma vindar. Jordgubbar och vin, picknickar i en ljummen sommarkväll. Livemusik från en utomhusscen någonstans i närheten.

Idag gör jag ingenting. Saknar motiv att fotografera. Redigerar en gammal bild lite fånigt, och tänker att jag vill fylla hela min lägenhet med såna här fantastiska lampor. Läser

Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket

och tänker att Gunnar Ardelius berör med små ord.

Efter att ha insett hur kul det är att plugga, när innebörden av att plugga är att betrakta andras fotografier och ge sin åsikt och tyckande om dessa. Då bestämde jag mig för att ännu en dag trotsa vintern och tog på mig min vårjacka för att gå upp mot stan och möta Malin. Planerna var en fika och en runda inne på Röda Korset. Vi gick till Hälls och beställde varsin semla och chailatte/kaffe, därefter gick vi och satte oss på platser som var reserverade (vi missade skylten). Vi blev tillsagda, och blev erbjudna att välja något gott att bli bjudna på för att vi var tvungna att flytta oss.  - Vi vågade inte gå fram och få något gratis. Satt i sköna röda fåtöljer och pratade bort tiden. Därefter fyndade vi lite på Röda Korset, temugggar, mmm!

Jag har vissa personer i min omgivning som tycks förstå mig mer än andra, vissa personer som jag har så otroligt lätt att bolla livet fram och tillbaka tillsammans med. Jag är glad och tacksam för dessa personer!

Något jag verkligen tänkte på idag, var hur mycket solen värmde i mitt ansikte. Jag välkomnar dig med öppna armar, kära Vår!

Härmed startar jag kategorin Ett foto om dagen i en månad.

Jag ska göra mitt allra bästa, vissa dagar är jag ju knappt inne på internet för att jag jobbar natt, och sen sover bort hela dagen. Vid dessa tillfällen kompenserar jag med två bilder dagen därpå.




Med den nya jackan på, för att trotsa vintern, gick jag upp mot café Wasa för att möta fantastiska Anna. Vi hade  bestämt oss för att äta semla på självaste fettisdagen. Mysigt var det, om än ett ganska så ocharmigt café. Goda semlor i alla fall. Nästa vecka provar vi Hälls semlor, trots att det inte längre är någon fettisdag.

Funderar bestämt på att köra grejen "ett foto om dagen i en månad" - så att jag verkligen fotograferar något. Kameran ska vara med mig oftare än alltid, och så är det bara! Jag ska bara komma underfund med när jag ska starta!

Idag har jag sjungit, så nu är jag lycklig och glad. Har även fikat med Alex, och det gör mig alltid snäppet positivare till det allra mest. ("Jag tror att när man är nöjd med omgivningen, då blir man automatiskt nöjd med sig själv!") Jag kommer till insikt med saker när jag fikar med kloka vänner. Imorgon ska jag äta semla med Anna - det kommer också bli fantastiskt.

Min balkongdörr förblir uppsvälld. Min lägenhet - förblir småkylig. Hoppas mr Snickare kommer imorgon och ställer allt tillrätta.

Får höra berättelser om vänskaper som rinner ut i sanden när man flyttar till annan ort för att tex plugga. Får även höra berättelser om vilka fantastiska vänner man finner i den nya staden. Och att de viktigaste från "förut" finns kvar om det är menat. Det är den här tanken som får mig att tveka - tanken på att de fantastiska människor som gör min vardag till något underbart - att vänskapen med dem, ska rinna ut i sanden. Men samtidigt vill jag inget hellre än börja om på nytt, i en ny stad, med nya människor. Jag vill inget hellre än att träffa människor som jag möter helt oberoende av mina nuvarande vänner. Jag vrider och vänder på allt det här gällande studier på annan ort. Skapar hinder framför mig själv, trots att jag innerst inne tror att "drömmen", vad jag vill - är ganska så självklart.

Blev så fantastiskt glad när du vinkade från bussen i morse, och när jag formade mina läppar till ett "allt bra?". Du nickade och log, gjorde tummen upp och jag gjorde detsamma, sen var det lite som att jag för längesen gått förbi rutan där du syntes, och en slags tomhet bor i mig ikväll.

Jag har fått världens erbjudande nu! Jag jublar högt, jag ryser, jag är nervös och jag kan för tusan inte sluta le! Det är fullkomligt fantastiskt. Och jag får inte sabba det här. Det är min chans att ha mitt namn med på foton som hamnar i press.

Jag fascineras över hur avancerat människans minne är. Fascineras i nuläget, av hur mycket minnesbilder som kan skölja över mig när jag plötsligt känner en doft jag inte känt på många år. Plötsligt spelar hjärnan upp en hel film med alla minnen som är kopplade till just den doften. Det är fascinerande hur mycket som är möjligt att minnas, fascinerande hur mycket information som kan lagras.

Jag börjar undra om jag planerar mitt liv på ett sätt som till största delen gör andra nöjda. Att jag ser till deras önskningar och behov, framför mina egna. Planerar saker som inte är min dröm, men som jag skulle vara relativt nöjd med - för att jag liksom inte provat annat. Utbildning, hemstad. Jag ser mig själv i ett vardagligt förhållande, med en person som aldrig för sitt liv, vill lämna staden. Ser hur jag nöjer mig med detta, och blir kvar hos honom trots att jag inget hellre vill än att upptäcka en ny stad. Upptäcka att den kärlek som lämnar papper med vackra ord efter sig när han går på morgonen. Som bjuder dig på vinterpicknick på vardagsrumsgolvet. Som gör små vardagliga ting till ett överraskningsmomen - att den kärleken faktiskt finns. Jag vill ju vidga mina vyer, inte stanna kvar i småstadsmentalitet även om de skeva trähusen är fantastiskt charmiga. Jag vill veta hur man gör, för att sätta sig själv på första parkett. Vill veta hur man finner mod att lämna alla man älskar bakom sig och börja sitt liv på nytt någon annanstans. Jag vill veta hur man gör för att våga!

Såhär såg det ut för mig och Rosita när vi var ute och lekte med våra Nikons vid järnvägsspåren. Långa slutartider gjorde oss spöklika, och långa slutartider skapade även en stjärnhimmel.

grönsaker&dip.
fruktsallad.
fotografering vid otrafikerade järnvägsspår.
vin, kylt utav hallon.
kortspel.
melodifestivalen.
500 days of Summer.
skrattframkallande minspel.
gitarrplock.

jag älskar att spendera en kväll med en god vän, en sån vän där det inte ställs några som helst krav att vara på ett speciellt sätt.

Jag ser fram emot

- att fotografera 2.a chansen av melodifestivalen
- att (troligtvis) fotografera KENT's konsert i Örebro
- att dricka vin och äta jordgubbar i sommarparker, med mobilmusik och fina vänner
- att äta fruktsallad med malin
- att ha två dagar ledigt
- att träffa Elina
- att fotografera Danne

Men det som ligger närmast i tiden, som jag ser fram emot. Är min kopp med te, som står och gottar till sig i köket. Till det, ska jag äta marknadstunnbröd med enbart smör på. Och kvällens soundtrack är detta.

Sova 12 timmar, dricka apelsinjuice, sminka sig till mänskligt utseende, dricka te, lyssna på soundtracket till Across the Universe (som förövrigt verkar vara en helt fantastisk film. Beatles-musik för hela slanten), äta en smörgås med ost på. Det är sånt jag gör idag. Gå mot bussen i snöstorm, utan mössa - för den har gått sönder, det är sånt jag samlar kraft till att göra.

A Lovesong for Bobby Long
- kan vara en utav de bästa filmerna jag sett på länge. Fullkomligt fantastisk historia, fantastiska skådespelare som lever sig in i sina karaktärer otroligt djupt, fantastiskt foto och även fantastisk musik. Ni bör se den, ALLA bör se den.

I lördags begav jag mig ut i kylan och mötte fyra tjejer som ordnat en möhippa för sin syster och vän. Jag hade blivit ombedd att fotografera gänget, vilket jag gärna gjorde. Här är en bild på den vackra blivande bruden!