Jag älskar det här,

att jag plötsligt går ut i naturen för att finna andrum och ro.
Förut fann jag ro, genom att tillåta mig själv att vara inne, och göra absolut ingenting. Nu sitter jag på en stenbro över en porlande bäck. Jag ser ut över en damm och två ståtliga svanar som simmar över den solglittrande vattenytan. Runt dammen slingrar sig grusklädda stigar som kantas av kärleksmärkta träd, namn, datum och hjärtan. Framför mig reser sig en hög bergsvägg. Jag är i en dal. En vacker dal som denna sena septemberdag badar i sol.




Sinnesro.
Här skulle jag kunna sitta på en klippa i flera timmar. Skriva. Andas. Blunda. Ensamhet i denna form är vacker. Vacker och hälsosam.

Lite vardagsmys på Artillerivollen:
- elda i spisen och skratta i en lång stund åt Örebrominnen
- vispa pannkakssmet med två gafflar, och äta ugnspannkaka med sylt och glass för att till slut få magknip
- tvätta kläder för första gången och 1½ timme senare inse att vi glömde vrida på vattnet
- känna familjär känsla med två fantastiska sambotjejer, spiraltrappa och te

Gillar att

1. mitt nya rum med träväggar, snedtak och takfönster
2. vara kär och ha fjärilar i magen
3. få gratis biljetter med färjan till danmark av stamgäster på jobbet
4. lyssna på singer/songwriter-julian, live och akustiskt i vardagsrummet
5. molnen faktiskt är rosa utanför mitt fönster

Har haft mamma och pappa på besök i några dagar, mysigt. De har träffat min kärlek och godkänt honom. Och jag har visat dem fina platser. Igår morse åkte de hem, och jag vände tillbaka till vardagen, som dock startade med en ledig dag - trodde jag. Kl 18 fick jag hoppa in och jobba, fram till 20.00, trodde jag. Min underbara sambo och jobbkamrat fick migrän, så jag blev kvar till 00.30 ca. Med kaos i restauranten och några fullkomliga idioter vid ett bord. Tacka vet jag fantastiska arbetskamrater som ställer upp trots att de kanske egentligen inte har möjlighet. Kaoskvällen avslutades med en öl, en sambuca och en provsmak på gammeldansk - vilket var fruktansvärt!

Tommy och Anna, mina fantastiska jobbkamrater. (och anna - min fantastiska sambo!)


Idag blir det jobb igen för Anna mår fortfarande tokigt. Så Sörlandscentret och plugg får bli en annan dag...!

Hoppsan, plötsligt börjar en weekend till någon europeeisk huvudstad planeras. Tror jag! Fint vore det i alla fall...

Man får höra mycket lustiga och mindre lustiga kommentarer när man jobbar på restaurant som jag gör här i Norge. Idag fick jag den lustigaste kommentaren hittills.

"Vilka fina tänder du har, är du svensk?"

För övrigt är det kul att jobba på restaurant, och jag har insett att tips är bland det bästa som finns. Pengar som man egentligen inte skulle haft...

En ensamkväll, en av få. Det är inte ofta jag är ensam numera. Te, choklad, solo sitron och en film. Fick mat lagad till mig tidigare ikväll, sen skulle Han vidare till en kompis. Anna jobbar. Carro har huvudvärk. Skönt dock, att andas lite en kväll, sitta i tystnad och bara andas. Är inne i period med 9 dagars jobb i sträck, långa dagar med nya saker att lära, saker som skrämmer mig lite och gör mig nervös. Så, att andas - det behövs.

Eftersom låten Amazing Horse har satt sig på Annas hjärna och hon sjunger den flertalet gånger varje dag. Vad passar då inte bättre som födelsedagspresent än ett litet eget konstverk skapat av mig och webbis?

Grattis Anna, kära sambo!

Campingtur. Paddla kanot för första gången någonsin och känna hur lyckligt livet är. Återigen tänka att det känns som att jag är en roll, medverkar i en film - för livet brukar inte vara såhär bra. Är det ens möjligt? Dricker öl på en solvarm klippa, slår upp tält. Tänder en brasa, grillar korv och sitter tätt intill. Pratar om allt och om inget. Mörkret smyger sig på, och kylan likaså. Stjärnorna blir fler och det enda ljud som hörs är sprakandet från brasan, och porlandet av en bäck långt borta. När det enbart var mörker omkring oss la vi oss ner på en klippa och såg på stjärnorna. Fascinerades över hur många de var. Såg stjärnor falla. Återigen kände jag livslycka och bara log. Satelliter, stjärnfall, flygplan, vintergatan, venus och du.

Plötsligt gick vi förbi bryggeriet, tillbaka mot stan. Sprudlande glädje och lycka. Lägenheten med spiraltrappa upp till övervåningen är våran. Igår fick vi lägenhet. Jag, Anna och Carro. Fem minuters promenad från centrum, på en fantastiskt fin gata. Där ligger våran lägenhet, i ett vitt trähus. Svart/vit-rutigt golv i köket, en solig terass. I lägenheterna omkring oss bor det damer. Damer som vi ska bekanta oss med, så att de tycker om oss och ger oss nybakade bullar. Det vi behöver när det gäller möbler, det ordnar hyresvärden (något som aldrig skulle ske i Sverige!). Så vi ska inreda med möblerna vi får, och det ska dofta gott av värmeljus. Te ska alltid vara lätt-tillgängligt. Mitt rum ligger på övervåningen, med ett takfönster och egen toalett.

Vi gick till mitt och Annas jobb för att fira med iste och iskaffe, och för att tala om den underbara nyheten för våra arbetskamrater. När vi suttit en stund på uteserveringen kom Jörgen plötsligt ut med ett fat med brownies och sorbet.





Att jag tog det här steget och flyttade hit - det är det bästa jag gjort. Jag är så fantastiskt nöjd, jag har lärt känna människor som jag aldrig vill släppa taget om. Jag har sett platser som är så vackra att jag vill ta med mina svenska vänner dit och visa dem hur fint grannlandet Norge är. Jag är så glad, över allting!