När decemberregnet skapar en känsla av att det är mars, då blir jag fullkomligt tom på inspiration.
Överallt grått, grått, grått. Det är tur att jag fängslats av Instagram, nu kan jag i alla fall drömma mig
bort i vackra små foton utan att datorn måste vara igång. Och snabbt lägga upp egna små foton.

Kvällen har ägnats åt att spela spel, se på julkalendern och att göra brända mandlar.
Med bra resultat, och det är ett under att det nu, tre timmar senare finns mandlar kvar i skålen.

Om fjorton dagar väntar en ny stad.
Plötsligt kom ett erbjudande, en möjlighet. Bo i Stockholm i tre och en halv månad.
Det öppnar chanser. Kanske blir det helt fel. Kanske blir det helt rätt.
Jag vet ju inte alls vilken stad som är min att leva i. Därför ger jag storstaden en
chans.

Älskar att kramas med en vän som besökt platser i världen i ett halvår.
Älskar att ha en vän som samlar på speciella plastpåsar.
Älskar att ha en vän som plockar fram stora tekannan när jag kommer på besöök.
Älskar att ha fantastiska killkompisar som ger mig världens största paket med bad-tillbehör, trots
att de kände sig totalt bortkomna efter en halvtimme inne på Kicks.
Älskar att gosa in ansiktet i varm kattpäls med tillhörande spinnande.
Älskar att vakna en morgon och se att det äntligen kommit snö.
Älskar tryggheten som infann sig samtidigt som jag kom HEM.
Älskar att julen stundar runt hörnet.
Älskar den ständigt fulla tekoppen.
Älskar den avkoppling som en bok ger, i kombination med filten i soffan.

Och plötsligt var sista dagen i Oslo kommen. Tänk att det alltid, från slutgiltigt beslut fram till den gällande
dagen, alltid går så väldigt fort. En blinkning och så är man plötsligt där, med vemod upp över öronen.

Det är en fin tid jag haft, trots vantrivsel på det första jobbet. Känslan av brist på vänner. Allt löste sig med
ett nytt jobb, med jobbet kom vännerna och plötsligt var livet kul och på rätt kant igen. Nu lämnar jag, när
jag är på topp. Säger hejdå till den lilla storstaden. Säger hejdå till loppismarknaden om söndagarna.
Säger hejdå till gatorna jag lärt känna. Till Akerälven och våfflorna högst upp i backen. Hejdå till
spårvagnar och vackra, gamla husfasader. Säger hejdå till dragspelsmannen som fick mig att känna mig
som huvudrollen i en fransk film. Hejdå till den botaniska trädgården. Säger hejdå till marknad och mängd
nere vid Blå. Hejdå till minikonserter med vattenpipa och te i vardagsrummet. Säger hejdå till det vackra,
vackra språket. Och tillslut, tillslut säger jag hejdå till en upplevelse, ett äventyr, till något som fått mig att
växa i mig själv. Att jag ensam, vågade. Tack Oslo, för en väldigt fin tid.

Jag kommer igen, för att åter le på Karl Johan, för att åter njuta av en bris på Aker Brygge. För att åter
lyssna till den norska språkmelodin. För att åter möta fina människor, som på kort tid kommit att betyda
mycket.

Plötsligt har jag, jag av alla, fått ett sjukt spännande erbjudande!
Ett erbjudande som innebär en ny storstad och fotografering med
stort syfte och med en kul idé liggande bakom.
Får se hur långt mitt mod och självkänsla leder mig i detta.