En vän som suckar ikapp med dig
När hjärtat faller och lämnar en liten, liten hög av skärvor bakom en när man med tyngda steg
lämnar en plats. Då går det en vän bakom dig, eller flera. Vänner som samlar ihop bitarna, och
ihärdigt letar efter de där små, små skärvorna som ger hjärtat dess helhet och fulla funktion.
Det är vännerna som gör att kalendern inte ekar tom, att dagarna inte är hålrum. Ett glas
måndagsvin. En kopp kaffe i tystnad. En secondhand-sväng & kak-fika. Ett "JA, du får komma
hit, nu!". En som suckar ikapp med dig. En vän. Flera vänner.
Kanske är den där minsta skärvan av hjärtat svår att hitta, men tills den är funnen hjälper de en
svag kropp att pumpa ut blodet. De hjälper en att fungera. De ger utav sin energi när ens egen
inte riktigt räcker till.
Och till slut är hjärtat på plats igen, till slut. Inte än, men om en stund.
Just nu i sjukstugan
Här sitter jag i min egna lilla sjukstuga. Försöker göra det bästa utav det, och ändå hinna med någonting utav allt som kräver tid. Välja ut bilder till de två utställningar jag ska ha under våren. Gå igenom workshops av grunderna i programmet InDesign till kursen jag ska läsa i vår. Och så försöker jag hinna med att bläddra i boken "A day in the World - ett dygn i tusen bilder", vilken jag fick i julklapp. Medan jag gör allt detta vilar jag, dricker te och fortsätter tycka synd om mig själv pga feber och värk i kroppen. Men överlever, det gör jag ändå.
(instagram: ordsamling)
Under kristallkronan på café Blå
...jag ska stå där, och se upp på kristallkronans alla fascinerande delar. Om en månad. Då strosar jag åter längs Oslos gator, minns mina månader där. Hemtrevnadskänslan på Grünerlökka och all charm som ligger tät över staden.
Att rota i arkivet
Ikväll har jag rotat i arkivet, bland gångna år och nostalgi. Bortglömt och medvetet skjutet i glömska. Där. I virrvarret av mappar och nostalgi, hittade jag även några guldkorn som jag aldrig fick upp ögonen för då. Men som var så självklara nu. Och med lite nya regleringar i photoshop presenterar jag dem nu här.
Drop Coffee och det där pågående livet
Det är långa andrum mellan raderna jag skriver här. Ett liv pågår utanför, och jag saknar ord för att liksom beskriva allt som behöver bli beskrivet. Det har varit mycket kvalitetskaffe och många stunder med sällskap som gjort att annat inte spelar någon roll. Kvalitetsstunder med fina vänner. Nya bekantskaper har stiftats och planer gällande utställningar styrs för fullt. Häromdagen fotograferade jag Linda till hennes nya bloggprojekt - mer om det när bloggen har öppnats. Samma dag fotograferade jag spontant några foton inne på Drop Coffee, på Wollmar Yxkullsgatan i Stockholm. Ett café som erbjuder flera olika kaffesorter på menyn, och serverar det med kärlek.
