Har precis nyss haft ett skype-samtal med en saknad vän. Han bor långt uppe i nord-Norge, njuter av midnattssol och har klarat sig genom en mardrömsvinter. En klok vän, som jag brukade träffa på caféer hemma i Sverige. Jag drack alltid chailatte. Och han drack alltid espresso. Nu hoppas jag att det blir så, att jag får servera honom en espresso här nere i söder, och att han får visa mig all fantastisk natur uppe i norr.

Ibland känner jag mig bara tom. Framtiden är oviss, varför kan jag aldrig riktigt komma på exakt vad jag vill? Varför envisas min hjärna med att tänka saker som att jag inte är tillräckligt bra? Det hindrar mig från att våga chansa på saker som jag säkert skulle vara minst lika bra som "andra" inom.

Ett youtubeklipp om något så oerhört fånigt, men jag kan inte låta bli att vika mig av skratt åt vissa av orden. Kalla mig fånig och löjlig, kanske barnslig. Men så får det då vara. En norsk dialektvisa kan vi kalla det...

Igår var det vinprovning på jobbet, till en början satt alla djupt intresserade av vad som blev sagt om vinerna, men bara efter ett par halvglas var vi småbrisna och fnissiga. Vi njöt till fullo av resterna i flaskorna och övergick sedan till lite öl och battery-drinkar. Det hela slutade med att det var schlagerdans till Backstreet boys och bara sådär kul som det kan bli ibland.

Hela helgen hade jag besök av min mamma, pappa och moster. Otroligt mysigt att visa dem mina omgivningar, alla fina platser och alla promenadvägar jag brukar gå. Berätta om saker som hänt här och där. Sova skavfötters med moster i en soffa, i en stuga, på en plats jag aldrig varit. Långa promenader och pratstunder om allt och inget.

För två dagar sedan var det 17 mai, dvs Norges nationaldag! En otroligt stor och mäktig dag här i Norge, alla är uppklädda - många (gamla som unga) klädda i folkdräkt. Stora tåg som går runt stan. Stort! Jag jobbade, körde en 14 timmars arbetsdag med 8 härliga arbetskamrater, vi var för få egentligen - MEN, vad bra det gick! Vi steg över målet vi hade i omsättningen, och förtjänade därför en flaska champagne när alla var färdiga för dagen!

För ett par dagar sedan fotograferade jag sex veckor gamla Lily. Första gången jag fotograferade bebis-bilder. Söt som socker, och jag blev nöjd.

Oj, vårdagarna bara flyger förbi. Aldrig förut har en vår varit så innehållsrik, bloggen har blivit lidande, legat på is. Inspiration till att skriva har inte funnits, datorn har varit igång enbart för mail och viktiga saker. Det som händer ute är intressantare. Det är bakgårdshäng, volleyboll- och basketspelande, uteserveringstimmar och akustisk musik. Fester och härliga människor. Drama och sentimentalitet. Träning och jobb. Dagarna är för korta, jag hinner inte allt jag önskar. Nu går jag äntligen in i en heltidstjänst dessutom, så det är nu de riktiga pengarna kommer rulla in!