En vän som suckar ikapp med dig

När hjärtat faller och lämnar en liten, liten hög av skärvor bakom en när man med tyngda steg
lämnar en plats. Då går det en vän bakom dig, eller flera. Vänner som samlar ihop bitarna, och
ihärdigt letar efter de där små, små skärvorna som ger hjärtat dess helhet och fulla funktion.
Det är vännerna som gör att kalendern inte ekar tom, att dagarna inte är hålrum. Ett glas
måndagsvin. En kopp kaffe i tystnad. En secondhand-sväng & kak-fika. Ett "JA, du får komma
hit, nu!". En som suckar ikapp med dig. En vän. Flera vänner.
 
Kanske är den där minsta skärvan av hjärtat svår att hitta, men tills den är funnen hjälper de en
svag kropp att pumpa ut blodet. De hjälper en att fungera. De ger utav sin energi när ens egen
inte riktigt räcker till.
 
Och till slut är hjärtat på plats igen, till slut. Inte än, men om en stund.  
 
 


 
© Ingen kopiering av mina bilder är tillåten utan mitt tillstånd!

Händer håller hårt och ord får ingen talan

Händer håller hårt
och ord får ingen talan
du vackra tystnad
 
Våra fotsteg hörs
på barrklädda stigarna
en stillhetens kyss
© Ingen kopiering av mina bilder är tillåten utan mitt tillstånd!

Höstlövsfärgade vindarna smeker en kind

 
Blås mellan fingrar
rök, bortom slutna ögon
skymda känslorna
     ---
Höstlövsfärgade
vindarna smeker en kind
en längtan fryser
© Ingen kopiering av mina bilder är tillåten utan mitt tillstånd!

Bortglömda ord skrivna i maj

Så som livet doftar en dag i maj med solen strålande från en klar himmel. Det är magi
och eufori. Kvittrande fåglar som ger dagens melodi. Båtar i älven och ståtliga bokar
med kärlek och minnen inristade i den annars släta stammen. Idag är världen min, 
även den lätta majbrisen när den smeker min kind och gruset som frasar under en
barfota fot. Idag är världen min. När dimman smyger sig på och klär världen i
dagg. När sjön ligger spegelblank och den inte låter sig störas av något. 
Då är världen min!
 
© Ingen kopiering av mina bilder är tillåten utan mitt tillstånd!

Solen värmer hud som att vinter aldrig har funnits

Där står någon och väntar på att knoppen ska blomma. En häst försöker nå grässtrået på andra sidan staketet. Bestick gnisslar
från cafét bakom kullen, och på ängarna samsas barn och hundar om utrymme för lek. I vattnet vid bron bakom dungen
stoltserar svanarna med sin ståtliga vita skrud, någonstans klingar ett skratt. Över helheten breder en flock fåglar ut sina vingar
och ett plan styr mot solen. En cykel utan stöd slängs ner i gräset, en annan lutas mot den grova stammen till en åldrande ek.
Solen värmer hud som att vinter aldrig har funnits.
© Ingen kopiering av mina bilder är tillåten utan mitt tillstånd!

"Andas lättnad och blinkar glädje ut genom fönstret"

Breder mjukost på limpsmörgåsen. Andas lättnad och blinkar glädje ut genom fönstret. Visslar lycka från

köket, genom hallen, in i sovrummet, upp mot himlen genom det öppna fönstret. En ton kommer tillbaka,

någon visslar till svar. Från ett annat öppet fönster, från gatan nedanför.

© Ingen kopiering av mina bilder är tillåten utan mitt tillstånd!

Om skrivande

Jag tror att jag har skrivit min första, dugliga låttext. Undrar vart det kan leda. Nu ska jag bara lyckas få kontroll
över gitarren också. Jag har köpt en vacker bok att skriva i, för att motivera skrivandet till ännu en nivå.
© Ingen kopiering av mina bilder är tillåten utan mitt tillstånd!

Med hjärtat i bakfickan

 

Med hjärtat i bakfickan

för att spara dess kapacitet

i evighet

 

Dölja från Kärlek som krossar

Dölja från Kärlek som rostar


När kommer världen förstå?
© Ingen kopiering av mina bilder är tillåten utan mitt tillstånd!

Stjärnfall och rosenröda läppar

Stjärnfall och rosenröda läppar
Kristallklar natt och bevingade toner i moll
en dans som leds mot långsam gryning
© Ingen kopiering av mina bilder är tillåten utan mitt tillstånd!

En svagt vinterrosa himmel

Solen lämnar himlen svagt vinterrosa och stjärnor och ljus lyser upp mörkret inifrån sin plats i fönstren. Frosten pryder sin plats på marken och gör att världen gnistrar i solens strålar, och över vattenpussarna har en tunn hinna is lagt sig tillrätta. Någons ord på bussen, sprider ryckningar i mungipan hos många och kärleksfyllda ögonkast stiger i luften omkring och syns tydligare än någonting annat.
© Ingen kopiering av mina bilder är tillåten utan mitt tillstånd!

Fem ord för inspiration

Ibland när jag söker inspiration, då låter jag ett mass-sms skickas till ett antal utvalda namn i min telefonbok. Jag skriver att jag letar inspiration, och frågar om de kan ge mig fem ord som betyder något för dem. Alla ord jag får skriver jag upp i ett svart anteckningsblock. Här är orden från min senaste massförfrågan (vissa ord står två gånger - det är medvetet).


Stjärnklart. Gardin. Kärlek. Te. Levande ljus. Ironi. Fanny. Jord. Choklad. Lykta. Blomster. Melodi. Lindans. Spira. Höstlöv. Kamratskap. Färger. Kastanjetter. Triumfera. Arkaisk. Gesällprov. Intrigant. Samkväm. Riddare. Varm och kall. Salt. Tårar. Saffran. Vedträd. Ångest. Oväder. Orgasm. Vin. Känslor. Bananbåt. Kärlek. Demobilisering. Gurka. Gud. Stearinljus. Glitter. Kedja. Själ. Frihet. Framtid. Längtan. Vara. Semla. Höstlöv. Impuls(köp). Tygpåse. Soffa. Natt. Vändpunkt. Väggklocka. Nöjd. Barndom. Känsla.



Vilka fem ord skulle du ge till mig?
© Ingen kopiering av mina bilder är tillåten utan mitt tillstånd!

"Dina händer luktar rouge"

Jag frågade vad hon sa, när musiken inte tystnade.
- Jag sa att dina händer luktar rouge, upprepade hon. De luktar som en sminkbutik.
Och jag lyfte mina händer, luktade på vad hon påstod luktade som en sminkbutik.
© Ingen kopiering av mina bilder är tillåten utan mitt tillstånd!

En melodi i moll

 

Pianot stod på samma plats som det gjort vid mina tidigare besök i huset. Dammet yrde i en dans i solens strålar ovanför det vita pianot. Jag slöt mina ögon och tyckte mig höra barnskratt i de labyrintlika korridorerna, tyckte mig höra smala fingrars dans över de slitna pianotangenterna, en melodi i moll. Om längtan och om förmågan att finna frihet. Jag famlade i luften, gick sakta åt det håll där barnskrattet tycktes klinga som starkast. När jag snubblade öppnade jag ögonen och lät mig bländas av spindelväven som glittrade i hörnet. Med ens tycktes alla ljud jag nyss haft omkring mig tystna, det enda ljud jag fortfarande kunde ta till mig, var vindens svaga vinande utanför tystnaden. Jag slöt ögonen igen, och genast var barnskratten tillbaka i mitt huvud, jag kunde höra deras svaga röster tala till varandra innanför en av dörrarna. När jag tryckte ner det guldiga handtaget gled dörren tyst upp, och framför mina slutna ögon såg jag tre ansikten vändas mot mig. Ett var fräknigt och kantat med rödblonda lockar, hans ögon var nyfikna. De andra två ansiktena var kopior av varandra, flickansikten med blonda lockar ner till midjan och ögon färgade som en himmel upplyst av månsken.


                                          Johanna Andersson 2009

© Ingen kopiering av mina bilder är tillåten utan mitt tillstånd!

We will make the perfect picnic, we will eat it on the grass

Ibland ser man något vackert, något som man inte riktigt kan slita blicken ifrån. Det kan vara hur någon med ett vackert ansikte, fäster en envis slinga ur sitt lockiga hår med ett hårspänne. Det kan vara fåglarna som lyfter från sitt träd i skymningen och fyller den synliga biten av vår himmel. Det kan vara hur din analoga bild träder fram på pappret när det placeras i framkallningsvätska. Det kan vara artisten på scenen som visar med hela kroppen, känslan den berör i sin sång. Det kan vara bebisen som du håller i din famn, som ler när du gör roliga miner och roliga ljud. Det kan vara killen på bussen, som du spanar på genom speglingar i fönstret. Det kan vara värmeljusets sista, svaga låga. Det kan vara hur musklerna spelar under huden. Det kan vara fingrar som leker över gitarrens strängar eller pianots tangenter. Det kan vara det röda lönnlövet som singlar ner från sin gren om hösten. Det kan vara hur någon rynkar sin panna när ett problem kommer för nära. Det kan vara orden som skapar en fantastisk helhet i ett textstycke.
© Ingen kopiering av mina bilder är tillåten utan mitt tillstånd!

Vi drömmer om andras lycka

Vi drömmer om andras lycka,
är blinda för den som finns inom räckhåll för oss
Ser inte det lilla

Som en tår letar sig ur ögats inre vrå
söker jag mig genom fält av svårmodighet
för att försöka nå fram

Gulnade bokblad vänds av knotiga fingrar
livet tycks ha passerat en gräns,
en nivå
En nivå där stolsryggar bugar sig
för åldern som kommer emot dem
© Ingen kopiering av mina bilder är tillåten utan mitt tillstånd!

Tusen och ingen, som mig



Jag spiller tårar utan att märka,
diskar gafflar utan att reflektera,
rör gardinen åt sidan med en smekning
och ser på glädje och raseri, kärlek, eufori
och hat på en solig gångväg, kantad av skugga.

Ser på värmeljusets fladdrande låga,
drömmer mig bort i dess skevhet och tänker
att det finns tusen och ingen, som mig,
ingen och tusen, som mig.



(ord från ett okänt datum)

© Ingen kopiering av mina bilder är tillåten utan mitt tillstånd!

Ord från fjärde våningen

"Fågelflockar som bugar sig ovanför taken, de kan endast skymtas ordentligt från ett fönster på våning 4, det är där de befinner sig i samma nivå och dessutom ännu högre, upp. Tillsammans med mörker som kryper närmare, moln som blir mörkare och gatulyktor som efter några blinkningar tänds för att låta oss se. Tillsammans med detta, blir fåglarna mörkare, de blir fler och fler, flyger i cirklar, bugar sig ovan taken och de talar det språk som vi aldrig kommer att förstå."


(mina ord, 20081015)

© Ingen kopiering av mina bilder är tillåten utan mitt tillstånd!

Stänga in, och stänga ut

(...för ett år sen)



Om man fick välja, skulle man ordna
allt så att saker aldrig hade någon
chans att  ändras till det negativa

Man skulle måla murar runt allt som
var vackert och bra. Stänga in, och
stänga ut.

Hindra en hand från att vara tvungen
att sträcka sig långt, så långt,
hindra från att famla i mörker, i
ovisshet.

Man skulle se till att gamla kyssar
aldrig hann med att bli gamla, utan
att kyssar för alltid skulle vara
fräsha, och existerande i nutid.

Tårar ner för bleka kinder, numera
är inte tårarna en självklarhet, de har
tagit slut. Nu finns bara de torra
snyftningarna kvar.
© Ingen kopiering av mina bilder är tillåten utan mitt tillstånd!

Jag är en parentes

En gång skrev jag

"Jag är en parentes och en käftsmäll som dundrar in i tegelväggen utan att känna. Om och om och om igen. Slutar i en hög på marken och tegelväggen var tvungen att böja sig. Jag kan även likna en av hostningarna i natten som färgar omgivningen blå och kylig. Falsettrösten som inte borde existera och ihopskrynklingen av kroppen, när den samlar kraft för en hostning. Kippande efter andan.
För jag kommer aldrig sluta vara osäker, men jag måste ju starta vägen tillbaka någonstans!
"




(nu åker jag till stockholm, önska mig lycka till!)
© Ingen kopiering av mina bilder är tillåten utan mitt tillstånd!

En burk fylld till brädden med yrhet

Just det, en burk fylld till brädden med yrheten som uppstod efter att ha snurrat runt på snurrgungan en hel 20-minutersrast. Krampaktiga tag i kedjorna i rädsla att ramla av och få allas fötter i ansiktet när man blir sittande i gruset. Jag ramlade ner en gång, jag gick i 3an och hade inte hunnit fylla 9. Fick en fot mot min läpp, kände smärta i hela ansiktet, grät, och det dröjde inte lång stund innan min läpp var tre gånger så stor. En pojke med guldblonda lockar bjöd oss på äpplen hemifrån sin trädgård efter rasten. Jag blev ledsen och grät, för att jag inte kunde äta av de syrliga och goda äpplena, för min stora fläskläpp hindrade mig. Fröken, snäll som hon var, hämtade en kniv, och delade mitt äpple i små klyftor. Konstigt nog var det inte någon som blev avundsjuk, trots att den åldern är som gjord för avundsjuka, att mer än allt ska vara rättvist.
© Ingen kopiering av mina bilder är tillåten utan mitt tillstånd!
Tidigare inlägg
RSS 2.0