Smoothieverkstad
Om jag säger: Passionsfruktjuice, banan, ananas, mango och chili. Vad säger ni då?
Om jag säger: Passionsfruktjuice, jordgubbar, lime och mynta. Vad säger ni då?
Om jag säger: Passionsfruktjuice, kiwi, ananas och lime. Vad säger ni då?
Om jag säger: Passionsfruktjuice, kiwi, ananas och lime. Vad säger ni då?
Jag säger, att de två förstnämnda var som ren magi för mina smaklökar.
Om en söderpromenad
Med start från Cofficee, i korsningen Tjärhovsgatan / Östgötagatan, vandrade jag runt söder. Jag hamnade på Fjällgatan och blickade tillsammans med måsarna, ut över vattnet. Mot Gröna Lund. Vidare mot kullen och stilla vind i Vitabergsparken. Katarina Bangata och Nytorget, innan jag slutligen nådde Mariatorget där kameran inte hann med någonting pga tomt batteri. Söder är fantastiskt, Stockholm, är fantastiskt. Och våren, den saknar jag ord för att beskriva hur fantastisk den är!
Sociala medier öppnar nya dörrar och möjligheter till möten
Det är intressant det här med hur sociala medier och bloggar öppnar nya dörrar och skapar möjligheter
till möten. Här ovan är David och Elin som jag träffade idag. David har jag träffat några gånger tidigare,
och han är ju bara toppen. Elin, som ni andra kanske mer känner till om jag nämner hennes bloggnamn
nevnarien, henne hade jag aldrig kunnat drömma om att träffa när jag för 6 år sen (?) började läsa hennes
blogg, inte ens för ett år sen hade jag kunnat drömma om detta. Med sociala medier, och den kontakt och
digitala vänskap man kan knyta, blir det plötsligt inte alls särskilt svårt att möta personen bakom dess alias.
Fikan intogs på Da Matteo, självklart måste jag dra nya bekantskaper till mitt andra hem. Det kändes
som en givande eftermiddag och när jag och Elin delade plats under mitt paraply på vägen till
tunnelbanan, då tänkte jag: "hoppas att denna härliga tjej, blir en vän!"
På tal om möten, så var en fika inplanerad med Camilla igår. Också via sociala medier. Det blev kaffe
i solen, en blåsig promenad, en stor pajbit och ännu mer kaffe. Även detta - en helt fantastisk tjej. Jag
är tacksam för sociala medier, tacksam för alla intressanta människor det ger mig möjligheten att möta.
Livet sett genom iPhone
1. Solen sken, och jag var sådär löjligt pepp på veckans enda lediga dag.
De möten som skulle ske, och musiken som skulle spridas genom hörlurarna
ut i min kropp. Dagen blev precis sådär bra som jag anade.
2. Det tar aldrig slut på vackra vyer i Stockholm, jag faller in i förälskelse, gång
på gång. Jag är hemma!
3. Jag iakttog mina fotografier som fanns utställda på Da Matteo, en sista gång
innan de byttes ut mot rockfoton.
4. Första instagram-bilden som är tagen på min nya arbetsplats där jag jobbar
extra. (Välkomna in på Coffice och se om ni hittar mig, så serverar jag en himla
god cappuccino.)
5. Spontan lördagkväll erbjöd konsert på Debaser, bandet hette Daughter och
musiken var ren magi. Lyssna!
6. Spontan söndag efter konserten, strosa längs Norr Mälarstrand med nya
bekantskaper sedan kvällen innan, sitta på en sten precis vid vattnet, bara
vara!
Och förresten - jag heter ordsamling även på Instagram.
Bland baristor, hipsterbågar & motljuset omkring Odenplan
Det här Stockholmslivet bara fortsätter. Jag tar mina promenader i Vasastans färgglada kvarter, ser solen sjunka vid Odenplan. Dricker kaffe och pratar strunt med fina baristor. Hänger med andra stammisar. Jag fångar stunderna, de där fina stunderna.
Porträtt Simon Westerlund
Jag är glad att jag har så stiliga bekanta, som gärna ställer upp på att bli fotograferade. Det här är Simon, hans klädstil och mustasch är ju fantastisk. På söder fanns många tidlösa miljöer som var ultimata. Att varva fotografering med kolor från Pärlans konfektyr + praliner från Chokladfabriken, gjorde denna fotografering Ännu bättre!
Vad jag bryr mig om är att höra dig andas, veta att du är nära
8e juni ska jag och Emma inta Slottskogsvallen i Göteborg och njuta till Håkan Hellströms toner och ord. Och wow, det är något att
se fram emot medan vintern långsamt rör sig till vår, medan tussilago och snödroppar sakta blommar upp. Medan knoppar spricker
upp och löv vecklas ut. Något att se fram emot medan vår växlar till sommar och världen vaknar till liv på nytt.
En vän som suckar ikapp med dig
När hjärtat faller och lämnar en liten, liten hög av skärvor bakom en när man med tyngda steg
lämnar en plats. Då går det en vän bakom dig, eller flera. Vänner som samlar ihop bitarna, och
ihärdigt letar efter de där små, små skärvorna som ger hjärtat dess helhet och fulla funktion.
Det är vännerna som gör att kalendern inte ekar tom, att dagarna inte är hålrum. Ett glas
måndagsvin. En kopp kaffe i tystnad. En secondhand-sväng & kak-fika. Ett "JA, du får komma
hit, nu!". En som suckar ikapp med dig. En vän. Flera vänner.
Kanske är den där minsta skärvan av hjärtat svår att hitta, men tills den är funnen hjälper de en
svag kropp att pumpa ut blodet. De hjälper en att fungera. De ger utav sin energi när ens egen
inte riktigt räcker till.
Och till slut är hjärtat på plats igen, till slut. Inte än, men om en stund.
Just nu i sjukstugan
Här sitter jag i min egna lilla sjukstuga. Försöker göra det bästa utav det, och ändå hinna med någonting utav allt som kräver tid. Välja ut bilder till de två utställningar jag ska ha under våren. Gå igenom workshops av grunderna i programmet InDesign till kursen jag ska läsa i vår. Och så försöker jag hinna med att bläddra i boken "A day in the World - ett dygn i tusen bilder", vilken jag fick i julklapp. Medan jag gör allt detta vilar jag, dricker te och fortsätter tycka synd om mig själv pga feber och värk i kroppen. Men överlever, det gör jag ändå.
(instagram: ordsamling)
Drop Coffee och det där pågående livet
Det är långa andrum mellan raderna jag skriver här. Ett liv pågår utanför, och jag saknar ord för att liksom beskriva allt som behöver bli beskrivet. Det har varit mycket kvalitetskaffe och många stunder med sällskap som gjort att annat inte spelar någon roll. Kvalitetsstunder med fina vänner. Nya bekantskaper har stiftats och planer gällande utställningar styrs för fullt. Häromdagen fotograferade jag Linda till hennes nya bloggprojekt - mer om det när bloggen har öppnats. Samma dag fotograferade jag spontant några foton inne på Drop Coffee, på Wollmar Yxkullsgatan i Stockholm. Ett café som erbjuder flera olika kaffesorter på menyn, och serverar det med kärlek.
Da Matteo & Drop Coffee
Från att knappt ha druckit annat än latte eller caffe mocca,
har jag plötsligt blivit finsmakare. Jag dricker svart kaffe till
croissanten på Da Matteo. Jag går spontant på koppning
på Drop Coffee, provsmakar kaffe ur snygg sked och
försöker känna aromerna. Jag har blivit nörd, och jag
erkänner det. Kaffenörd. Det är något fint i det, precis som
det är något fint i kunskap och nörderi överlag.
Tips på caféer där du får finkaffe: Da Matteo (Fridhemsplan. Finns flertalet i Gbg också)
Och Drop Coffee vid Mariatorget.
Självklart finns det fler ställen, men de nämner jag en annan gång.
De dansande under broarna
Dans framför djupet
dansande under broar
Dans.
Svartvit vänskap i november
Att en lördag i november ta en promenad med roomies och med kamera, DET är fint. Frysa under Tranebergsbron och ta fina porträtt för att sedan
gosa in sig på café, bland kuddar och levande ljus, och fint kaffe. Sen att jag kanske är långsam när det gäller redigering när jag inte har någon deadline
- DET är en annan femma.
...och än en gång, svartvitt VS färg?
Hösten är vacker under tranebergsbron
Hösten är vacker under Tranebergsbron. Att leta sig nära den vackra vy man dagligen ser genom fönstret på tunnelbanan. Ner mot vattnet, under bron som bär tusentals bilar var dag. Här skiftar träden i alla färger. Löven är gula som solen, guldskiftande som en morgonstund, gröna som om de inte helt vill släppa taget om sin sommarprakt. Och bruna, bruna är löven som lagt sig som en matta, som har legat där en stund och torkats av få soliga dagar. De mörka, nakna grenarna och färgerna i kombination till varandra blir till det som vi förknippar med höst, och det blir vackert. Det är vackert inte bara i år, utan alla år.
Om cortadokoppar och lövklädda trottoarer
Mellan cortado-koppar av kvalité på Johan&Nyström och Drop Coffe hinner man med att strosa i ett stilla regn på lövklädda trottoarer, ned för lövklädda trappor på söder. Det är fint att se stadsdelar växla årstid, fint att se städer växla årstid.
När min syster kommer till stan
När min syster kommer till stan ser man framför sig hur snygga kontrasterna blir med hennes fantastiska hår till de gula löven som vilar på marken. Och så måste man ta tillfället i akt. Fina syster och fina höst. Ni matchar allt helt otroligt bra!
Om att ställa sig framför kameran för omväxlings skull
För några veckor sedan blev jag porträtterad av fotografen Gordon Andersson. Vi rörde oss omkring Mariatorget och han plåtade mig på ca 5 olika locations på 40 minuter. Han sökte spontant efter folk på twitter, att köra en kort fotografering med. Jag nappade, och det var så himla roligt. Ännu roligare att jag faktiskt tycker jag är snygg på fotografierna han tog. Kolla in den killen vetja! Han är skillad.
Mer än ljud
I fredags var jag på Bonniers konsthall och såg utställningen "Mer än ljud". Vi startade med en guidad tur genom några utav rummen, där uppblåsbara figurer och miljöer blandades av blinkande färgdioder och passande ljud/musik av mystik. Avslutningsvis placerade vi oss i "prova-på-rummet" där jag blev frälst av att äntligen få prova att spela theremin - wow! Så fantastiskt häftigt, och nu vill jag allra helst ha en i min ägo!
En fest i huset som inte fanns
En fest i huset som inte fanns, Fornuddsvägens mysterium, hundratalet meter bak. Och så rödvinet, rödvinet med blaskig sötma. Att dansa en kort timme för att sedan vandra hand i hand genom höst var en bättre idé. Barnsjön och solen i ögonen dagen därpå, spegelblank yta på sjön och tallbarsdoft i näsan. Enbart fotsteg och ett vagt brus från bilvägen hörs, det är en tystnad som inte känns svår.
