Tid för ett nytt rum
Nu har det ekat tomt här så lång tid. Bristen på ord har gjort att jag inte ens publicerat foton. För att hitta eventuell motivation så skapar jag ett nytt rum för just foton. Med en skymt av vardag. Och en skymt av de fotojobb jag gör. Jag hoppas att ni som följt mig här, väljer att följa mig även där. Till en början ser designen ut precis som här - så ni behöver inte bli rädda.
Tack!
Irländska kuster & ruiner
Jag vet inte ens vad jag gör. Hur jag ska fortsätta detta. Respons uteblir på mina inlägget, så motivationen trampas snabbt ner till obefintlig. Nu, nästan 3 veckor senare, lägger jag upp fotografier från en fantastisk vecka på irland. Men det känns som ca 20 dagar för sent.
Vad får ni blogginspiration utav när responsen uteblir? Var hittar ni energin till att blogga? Ny design? Ny plattform? Ger det ny energi? Stannar läsare kvar? Inspirera mig. Motivera mig. Jag tycker ju att det är roligt. I grund och botten. Jag älskar ju det skrivna ordet. Och fotot med allt vad det innebär. Någonstans måste jag ju visa vad som är jag. Eller måste jag?
Nåväl - Irland är ett land med magisk natur. Stenmurar täcker stora delar av landskapet, och ruiner av kyrkor och bostadshus vittnar om en svår tid i det svunna. Murgrönan täcker byggnader och träd. Det är något helt annat än vad som finns i svensk natur. Maffigt. Häftigt. Storslaget.
Motljusporträtt, svartvitt/färg
Denna bild i svartvit/färg blir som två helt olika bilder, två olika känslor. Vilken version gillar ni bäst?
Porträttfotografering i Vanadislunden
Sofia är den där tjejen som står ut att iklädd en nätt liten blus, posera trots vindar och kylig maj-luft.
Tur är väl det, med dessa fotografier som resultat. Hon är stilig som få. Och Vanadislunden är
garanterat en plats att återvända till för porträttfotograferingar. Återkom hit om några dagar, så finns
fler porträtt på Sofia att beskåda.
Musicstage: Mads Langer, Södra Teatern
Att smyga runt i mörkret på en konsert och fotografera bandet på scenen, det är något jag fått möjlighet
att göra genom musicstage.se. Här senast fotograferade jag Mads Langer när han spelade på Södra
Teatern i Stockholm, han var fantastisk.
Smoothieverkstad
Om jag säger: Passionsfruktjuice, banan, ananas, mango och chili. Vad säger ni då?
Om jag säger: Passionsfruktjuice, jordgubbar, lime och mynta. Vad säger ni då?
Om jag säger: Passionsfruktjuice, kiwi, ananas och lime. Vad säger ni då?
Om jag säger: Passionsfruktjuice, kiwi, ananas och lime. Vad säger ni då?
Jag säger, att de två förstnämnda var som ren magi för mina smaklökar.
Om en söderpromenad
Med start från Cofficee, i korsningen Tjärhovsgatan / Östgötagatan, vandrade jag runt söder. Jag hamnade på Fjällgatan och blickade tillsammans med måsarna, ut över vattnet. Mot Gröna Lund. Vidare mot kullen och stilla vind i Vitabergsparken. Katarina Bangata och Nytorget, innan jag slutligen nådde Mariatorget där kameran inte hann med någonting pga tomt batteri. Söder är fantastiskt, Stockholm, är fantastiskt. Och våren, den saknar jag ord för att beskriva hur fantastisk den är!
Om att strosa dit benen bär
Jag vill åka till en obekant eller halvbekant stad, strosa dit benen bär mig. På smågator och gränder.
Upptäcka gömda kvarter och byggnader att skapa en historia kring. Här är en kyrka i Oslo, en kyrka
som jag troligtvis aldrig kommer hitta igen, för jag kommer nog aldrig promenera lika spontant i Oslo
igen. Inte med samma sällskap, inte med samma förutsättningar, inte alls på samma sätt.
Porträtt Simon Westerlund
Simon Westerlund.
Sociala medier öppnar nya dörrar och möjligheter till möten
Det är intressant det här med hur sociala medier och bloggar öppnar nya dörrar och skapar möjligheter
till möten. Här ovan är David och Elin som jag träffade idag. David har jag träffat några gånger tidigare,
och han är ju bara toppen. Elin, som ni andra kanske mer känner till om jag nämner hennes bloggnamn
nevnarien, henne hade jag aldrig kunnat drömma om att träffa när jag för 6 år sen (?) började läsa hennes
blogg, inte ens för ett år sen hade jag kunnat drömma om detta. Med sociala medier, och den kontakt och
digitala vänskap man kan knyta, blir det plötsligt inte alls särskilt svårt att möta personen bakom dess alias.
Fikan intogs på Da Matteo, självklart måste jag dra nya bekantskaper till mitt andra hem. Det kändes
som en givande eftermiddag och när jag och Elin delade plats under mitt paraply på vägen till
tunnelbanan, då tänkte jag: "hoppas att denna härliga tjej, blir en vän!"
På tal om möten, så var en fika inplanerad med Camilla igår. Också via sociala medier. Det blev kaffe
i solen, en blåsig promenad, en stor pajbit och ännu mer kaffe. Även detta - en helt fantastisk tjej. Jag
är tacksam för sociala medier, tacksam för alla intressanta människor det ger mig möjligheten att möta.
Livet sett genom iPhone
1. Solen sken, och jag var sådär löjligt pepp på veckans enda lediga dag.
De möten som skulle ske, och musiken som skulle spridas genom hörlurarna
ut i min kropp. Dagen blev precis sådär bra som jag anade.
2. Det tar aldrig slut på vackra vyer i Stockholm, jag faller in i förälskelse, gång
på gång. Jag är hemma!
3. Jag iakttog mina fotografier som fanns utställda på Da Matteo, en sista gång
innan de byttes ut mot rockfoton.
4. Första instagram-bilden som är tagen på min nya arbetsplats där jag jobbar
extra. (Välkomna in på Coffice och se om ni hittar mig, så serverar jag en himla
god cappuccino.)
5. Spontan lördagkväll erbjöd konsert på Debaser, bandet hette Daughter och
musiken var ren magi. Lyssna!
6. Spontan söndag efter konserten, strosa längs Norr Mälarstrand med nya
bekantskaper sedan kvällen innan, sitta på en sten precis vid vattnet, bara
vara!
Och förresten - jag heter ordsamling även på Instagram.
Bland baristor, hipsterbågar & motljuset omkring Odenplan
Det här Stockholmslivet bara fortsätter. Jag tar mina promenader i Vasastans färgglada kvarter, ser solen sjunka vid Odenplan. Dricker kaffe och pratar strunt med fina baristor. Hänger med andra stammisar. Jag fångar stunderna, de där fina stunderna.
Hanna
Det är tacksamt att ha en roomie som älskar att bli placerad framför kameran - enough said! Hon är bra den där Hanna.
Vinterporträtt på Hanna
Vissa tillfällen att ha en roomie, är bättre än andra. Ett exempel, är när snön faller likt glitter i solskenet. Att hon dessutom är en sådan roomie som offrar sig för konsten trots förkylning, och står på en pall på balkongen iklädd en vit, tunn blus... Det är inte alla som gör vill jag lova.
Familjefotografering i Järnboås
Så tacksamt att fotografera barn, det blir så äkta och så varmt.
Vill du, eller vet du någon som vill ha familjeporträtt tagna? Be dem kontakta mig: [email protected].
Familjefotografering i Pershyttan
Att genomföra en fotografering och få bilder som dessa - gör mig glad.
Vill du, eller vet du någon som vill ha familjeporträtt tagna? Be dem kontakta mig: [email protected].
Porträtt Simon Westerlund
Jag är glad att jag har så stiliga bekanta, som gärna ställer upp på att bli fotograferade. Det här är Simon, hans klädstil och mustasch är ju fantastisk. På söder fanns många tidlösa miljöer som var ultimata. Att varva fotografering med kolor från Pärlans konfektyr + praliner från Chokladfabriken, gjorde denna fotografering Ännu bättre!
Oslo - en månad senare
Ibland infinner sig inte motivationen till att blogga. Men nu, en månad senare ca, berättar jag att jag besökte Oslo i februari. Jag strosade på kända gator, på nya gator. Jag var på loppismarknad i Birkelunden, jag kramade saknade vänner. Jag drack kaffe på kaffebarer med kvalité. Supreme Roastwork, Mocha Java, Tim Wendelboe. Jag spelade spel på tåget. Jag njöt, det var väl den bästa helgen på vad som då, var några evigheter. När jag kom hem kom vardagen åter, och längtan över att komma bort igen. Byta miljö.
Vad jag bryr mig om är att höra dig andas, veta att du är nära
8e juni ska jag och Emma inta Slottskogsvallen i Göteborg och njuta till Håkan Hellströms toner och ord. Och wow, det är något att
se fram emot medan vintern långsamt rör sig till vår, medan tussilago och snödroppar sakta blommar upp. Medan knoppar spricker
upp och löv vecklas ut. Något att se fram emot medan vår växlar till sommar och världen vaknar till liv på nytt.
En vän som suckar ikapp med dig
När hjärtat faller och lämnar en liten, liten hög av skärvor bakom en när man med tyngda steg
lämnar en plats. Då går det en vän bakom dig, eller flera. Vänner som samlar ihop bitarna, och
ihärdigt letar efter de där små, små skärvorna som ger hjärtat dess helhet och fulla funktion.
Det är vännerna som gör att kalendern inte ekar tom, att dagarna inte är hålrum. Ett glas
måndagsvin. En kopp kaffe i tystnad. En secondhand-sväng & kak-fika. Ett "JA, du får komma
hit, nu!". En som suckar ikapp med dig. En vän. Flera vänner.
Kanske är den där minsta skärvan av hjärtat svår att hitta, men tills den är funnen hjälper de en
svag kropp att pumpa ut blodet. De hjälper en att fungera. De ger utav sin energi när ens egen
inte riktigt räcker till.
Och till slut är hjärtat på plats igen, till slut. Inte än, men om en stund.
