Ibland kan det hända att man klockan 12 på kvällen sitter i köket, uppkrupen på en pinnstol, lite ledsen över jobbsituationen i februari. Sitter uppkrupen på pinnstolen där och blir uppmanad att våga mera. Blir motivationspeppad av någon som tycker att allt för många människor låter sina drömmar rinna ut i sanden. Någon som tycker att han hellre har en dålig dag på ett jobb han brinner för, än har en dålig dag på ett jobb som varenda dag är detsamma, och som man varje dag går igenom med en känsla i magen om att det inte är rätt.

Och han har ju så rätt! Jag blir så glad när människor uppmuntrar mig, peppar mig till att gå ett steg längre. Nu ska jag verkligen försöka våga lite mer, det kan ge mig så otroligt mycket mer än situationen jag har idag ger mig. Och det tycker jag att ALLA ska göra. Så härmed sänder jag vidare den motivation och glädje jag idag känner inför att göra saker jag tycker om att göra.

Våga mer ni också,
vad har man egentligen att förlora?
Det är så mycket man kan vinna, fokusera på vinst istället för förlust!

En gång var det sommar...

Vi satt på en stenmur, tätt ihop. Såg på havet och människorna. Såg på när solen gick ner för dagen, såg på hur den sjönk ner bortom horisonten.

Med sina perfekta skrattrynkor runt ögonen, och de där glittrande diamanterna i irisen. Plötsligt satt han där, valde mellan rätterna i menyn. "En pasta Bolognes" sa han leende och glittrade med ögonen. Jag blev plötsligt som fjorton, log lite extra stort och gjorde små kullerbyttor inombords, blev svag i benen...



En främling.
En hunk. Som Anna sa. Vi båda som är pojkvänskära och glada - blev knäsvaga och fnittriga inombords.

Sista dagarna var jag sjuk, mådde sämre än jag någonsin gjort (vad jag kan minnas). Men lite stunder utomhus försökte vi oss på - även fast sängen på hotellet kändes heeelt fantastisk...

En tredje bildbomb.

Och jag kan säga, att varje gång jag ser ett plan på låg höjd genom fönstret - då pirrar det i nerverna, och jag önskar jag kunde bara lämna allt exakt i denna stund. För att komma till värmen. För att komma till platser där jag inte behöver känna några krav och måsten. Ställen där jag bara kan slappna av.














Imorgon kommer den sista omgången med bilder.

Igår låg jag sjuk och orkade inte göra en del två med bildbomb från Gran Canaria. Jag är ungefär lika sjuk idag, men här kommer lite bilder i alla fall. Jag ser på dem och drömmer mig tillbaka, önskar att jag var där istället för här, just nu.

Här är bilder från bröllopsdagen vi fick ta del av, det var fantastiskt!

Att vara borta från snö, slask och gråväder i bara en vecka var egentligen för lite. Men jag skapade mig många fina minnen. Gå ut i vågorna i månskenet med min hand i hans. Promenera över sanddynerna i öken. Gå på bröllop i en kyrka intill havet. Bli välkomnad och väl mottagen i sin respektives släkt! Gå i bara bikini och flip flop i januari. Detta, plus mycket mer. Jag är mer än nöjd med min första solresa, och förhoppningsvis bär det av inom en inte allt för lång framtid igen!

Varnar nu för bildbomb!












Nu blir jag rädd att ni tröttnar på för mycket bilder,
så fortsättning på bildbomb kommer imorgon!

Ett videoklipp där jag spelar och sjunger Melissa Horns Med ena foten utanför. Jag är inte så bra på att få den där gitarren att låta som jag önskar, men det är kul att försöka i alla fall...

Imogen Heap är en artist som jag glömmer bort att jag faktiskt tycker hon är Helt fantastiskt. Ibland kommer jag på det - plötsligt. Och då lyssnar jag på nästan Bara henne, i flera dagar!

Ägnar kvällen åt att ligga i soffan med Anna och äta Dumle och se på Hairspray. Just nu fnissar Anna så väldigt i ett telefonsamtal med sin pojkvän, och jag blir själv helt fnissig!



Den här bilden får mig alltid att skratta.


Så, kära vänner. Skratta mer i vardagen, helst hela tiden! Då frigörs massa energi och man kan inget annat än att fortsätta vara glad!

Såhär fint var det en av dagarna i härliga Sverige. Nu är det grått och molnigt, halt och blaskigt. Men om 4 dagar, då är jag på väg till Gran Canaria. Det håller modet uppe!

 

Med hjärtat i bakfickan

för att spara dess kapacitet

i evighet

 

Dölja från Kärlek som krossar

Dölja från Kärlek som rostar


När kommer världen förstå?

Att vara hemma i Sverige på besök över jul var lite för bra och fint nästan. Födelsedagsfirande av mig, av en av de allra bästa! Mammas goda mat och kakor. Julgodis. Kattgos. Puzzel & Sällskapsspel. Familjetid. Jag fick inte nog, det var liksom inte tillräckligt. Och det var lite ledsamt att åka tillbaka, ensam på bussen med allt för mycket tankar om framtid och om saknad. Nu har jag hunnit vara här i Kristiansand i snart en vecka, och om en vecka idag - är jag på Gran Canaria, min första solresa någonsin, det ser jag fram emot...!

Här kommer lite bilder från Sverige-vistelsen.