Jag är nog nästan den enda som inte kommer fira nyår med tjusig klänning, bubblande vin och framförallt så kommer jag inte få kyssa någon på tolvslaget - det var många år sen jag fick den där omtalade kyssen under en fyrverkerimålad himmel. Istället kommer jag befinna mig på jobbet: se på dåliga tv-program, äta hårt bröd, dricka te, gå på larm inne i huset - och utanför. Klockan tolv sitter jag troligtvis och löser korsord, eller befinner mig i en lägenhet som är fylld med cigarettluft.

Jag är inte alls bitter för att min tjusiga klänning ska hållas instängd i en mörk garderob när 2009 växlar till 2010. Det skulle nog inte alls vara kul att spendera den stunden med fantastiska människor, bubblande vin och gemenskap. Vad är väl en bal på slottet...?

Men jag ska inte vara bitter. När alla fantastiska människor vaknar upp imorgon med ett huvud som tycks vilja sprängas, med tung känsla i hela kroppen - då har jag nyss somnat, välmående. För att några timmar senare vakna upp och aldrig ha mått bättre (i jämförelse). Och istället för att ha bränt mängder med kronor på bubblande vin, klänning, accessoarer med mera - så kommer jag under dessa 10 timmar som jag jobbar, tjäna ungefär 1500 kr efter skatt. Så jag ska inte vara bitter.

Det handlar om ett nyår i mitt liv, och egentligen tycker jag nyår är överskattat om man ser på hur många "firar". Nyår har för många blivit som en ursäkt att supa sig redlös, att dricka tills man inte vet vem, var och vad man är. Och jag är inte sån, det var kul när man var yngre - delvis. Men de som håller sig kvar i dessa banor tappar jag lite känsla för, vad är nöjet?

Gott nytt år kära medmänniskor,
låt 2010 bli året då vi verkligen håller våra nyårslöften.

Mitt främsta löfte är inte ett långt och avancerat sådant. Jag kan lägga fram det med två ord, två ord som dock innehåller tusen ord bakom.
Att våga!
Är årets löfte. Att inte sätta stopp för mig själv, att våga försöka även om risken finns att det inte håller ända fram.

Vilket är ditt nyårslöfte?

Min gårdag var precis som en dag ska vara - fantastisk. Jag träffade Sofia och hennes Kalle på stan. Vi startade träffen med att äta på Supreme, därefter startade jakten på en oknuten fluga - varenda herrbutik var vi inne i, det enda som fanns var mönstrade, svarta eller vita oknutna... När vi gett upp jakten gick vi till café Java och åt en fantastisk kolakaka. Jag blev medbjuden på ett fantastiskt nyårsfirande med tjusig klädkod mm i Kalmar, och ännu mer började jag ångra att jag tackat ja till att jobba på nyårsafton. Att komma bort härifrån till en obesökt stad, det vore guld värt i dagens läge!


Genom årets kallaste afton vandrade jag senare genom staden, med klackar som knarrade i snön. På väg till konserthuset för att möta Anna, för att därefter hitta fram till förfesten inför Supertisdag på Satin. Förfesten innebar diverse olika kortlekar, spritsar, fall, utklädnader och allmänna trevligheter. Supertisdag på Satin innebar halva priset i baren hela kvällen (att en bartender under en period har flirtat (!?!) med mig, innebär gratis drinkar...), två härliga dansgolv, minimala toaletter, en insikt om att de flesta tjejer verkar spy rosa (tack och lov ingen spyende Johanna), och en allmänt bra kväll!






Slocknade hemma hos Anna efter att ha ätit flertalet hårda mackor med fantastiskt god cheddarmjukost - kan ha varit det godaste på länge.

Nu ska jag gå till stan och träffa paret perfektion! Sofia och Kalle. Kalle har jag inte träffat förut, så det kan jag lova - det ska bli spännande. Och Sofia, åh vad jag ska krama om Lund-tjejen hårt!

Att se en liten utländsk pojke plötsligt krama om en - för honom främmande - tant med rullator, när hon stiger på bussen. Det var fint. Att se konversationen fortsätta, se hur han ivrigt visar henne saker utanför fönstret, rycker lätt i hennes jacka, att se hur han imiterar sin hunds morranden för henne, att höra hur hon imiterar sin katts jamande. Det är bara så fantastiskt, jävla underbart. Mer kontakt mellan mänskligheten. Man skiner upp. Det lyser upp en vardag så väldigt, väldigt mycket att se/höra något sådant!


Nu drar jag iväg på bio med Anna, Tobbe och Gustaf - först fika på Melkers. Sen Avatar. Heja, hoppas den är värd de etthundratio kronorna!

Jag är åter i min barndoms vita skogar, i mina tonårs lila rum. Hemma hos mamma och pappa. Det vankas julafton imorgon, och klapparna ligger redo under granen. I brist på röda kläder, ska jag sminka mig fint till morgondagen på jobbet. 7.30 - 13.00 ska jag vara hos pensionärerna och hoppas att jag kan förgylla en del av deras julafton. Dela julklappar till dem, servera tomtegröt. Och ge en liten julklapp till min arbetskamrat Sofie. Tror det kan bli en mysig julafton, efter jobbet återvänder jag hit och äter julmat och myser framför ett obligatoriskt Kalle Anka, därefter öppnas klappar.

Hur spenderar ni er julafton?

Jag måste säga att jag tycker att rönnbären är vackrare när de är klädda med rimfrost, än de är om hösten. Beklädda med rimfrost är rönnbären det enda med färg i ett vinterlandskap. Och det - det tycker jag är bra fint! (Klicka på bilden för att se den i en storlek som gör den rättvisa!)

Nu ska jag upp till stan och inhandla lite röda färger att klä mig i på julafton. Något att bära på jobbet, och något att bära när jag kommer hem. Fy tusan vad jag tycker det känns mysigt att det är jul alldeles, alldelese snart! Lyssna på min spotify-lista fylld till brädden med julstämning, klicka här.

Detta smakade väldigt bra efter en timmes promenad i denna morgons snölandskap. En väldigt fin promenad tillsammans med Mr Nikon.

Skogsbärste
Blodgrape
Ägg med örtsalt

Födelsedagsfesten igår var lyckad. Vi blev fler än jag trodde, det ramlade in folk lite titt som tätt. Och jag fick vinflaska efter vinflaska - är nu fyra flaskor vin rikare. Plus en vinöppnare (nu slipper vi använda min stenåldersvariant), choklad, bodybutter, temuggar - te - discojulkulor. Och ett minne rikare, ett fint minne. Många skratt och helt enkelt en toppenkväll. Bilder kommer när pysselninja har färdigställt sin present till mig - en dokumentation av kvällen i fotoform. Fint!

En snabbkoll från tidigare födelsedagar, för det är ju trots allt min födelsedag idag.




2006




2007




2008


Mycket fina minnen alltihop. Hoppas år 2009 kommer bli en födelsedag med fina minnen!

När dagpersonalen kom till jobbet i morse fick jag ett par spridda Grattis, därefter sång! Det var fint, himla fint! Tack till mina härliga arbetskamrater!

När vinden viner så som den gör, mellan husen på gatan - då är det bra skönt att känna att man kan dra täcket tätare omkring sig och kolla på repriser av dåliga serier. En stund. Innan samvetet kallar och talar om att städningen bör slutföras. Vattnet kokar upp i vattenkokaren samtidigt som jag drar på mig strumpbyxorna från Indiska och samtidigt som jag borstar rouge på mina kinder. Efter att ha rotat i lådor på vinden, efter festspelet jag ska ha på morgondagens födelsedagsfest och efter att ha iakttagit smått, smått snödamm yra in genom vindsfönstret när vindarna tar i. Efter detta, är händerna kalla som is, och fingertopparna utan känsel. Då, då är det bra fint att komma in i värmen i lägenheten igen, in i hyacintdoften, och värma fingarna på en glas te som doftar chai. Och njuta av kombinationen av en chailatte och en apelsin.

Det är lustigt, hur jag för första året sen barnsben älskar hur snön lägger sig på marken. Jag älskar ljuset den skänker till vardagen som varit grå så länge. Och jag älskar hur snöflingorna som landar i mitt ansikte, smälter. Jag älskar till och med känslan av smältande snö som rinner ner i pannan när man kommer in i affärsvärme. Det är så det ska vara och det är fantastiskt. När jag inser att jag älskar detta - inser jag att jag älskar att vara jag. Jag älskar att må bra, och mår bra - det gör jag nu, bättre än någonsin!

Jag lyssnar på Melissa Horn och iakttar ett sakta snöfall utanför fönstret. Blir glad, för att det kanske ligger snö på marken på min födelsedag om fyra dagar. December skyndar fram i en väldig fart detta år. 2009 blir snart 2010. Och jag minns nyårsskiftet mellan 1999/2000 som om det vore förra året. Lite olustigt att åren rör sig så snabbt förbi, jag hinner inte riktigt med mig själv och allt jag vill göra! Men jag är glad att jag tar mig för mer saker nu, då kommer inte den här tiden av mitt liv kännas så meningslös när jag ser tillbaka om några år.

Jag är nu officiellt skribent för musicstage.se. Min första ordentliga recension skrev jag av Melissa Horns konsert på Göta Lejon i onsdag, det var i huvudsak därför jag var i Stockholm. Känns grymt kul och jag hoppas på många fler konsertmöjligheter!

Här kommer ett litet smakprov ur recensionen. För att läsa hela, klicka här! Och det tycker jag verkligen att ni ska göra!



Melissa berättar för oss att hon en gång när hon skulle åka tunnelbana, iakttog ett hånglande par i rulltrappan. Hon berättade att Han blundade och såg passionerad ut, medan Hon sneglade åt sidan på mobiltelefonen som hon knappade på. Publiken började skratta, men det blev tyst igen när denna händelse ledde berättelsen vidare till att hon själv, Melissa själv - är rädd för att tala om saker ansikte mot ansikte. De här orden var presentationen av låten Lät du henne komma närmre. Här berättar hon om ytterligare en känslomiljö där de flesta har befunnit sig. Hon ger oss frågeställningen "Hur ska man älska någon som har älskat någon förut?" En formulering av den fråga man ständigt hör omkring sig.

Igår när jag kom hem från Stockholm ställde jag mig i köket direkt och gjorde hallontryffel. Jag skulle nämligen hem till min vän Pysselninja för lite födelsedagsfirande med henne och Nilo. Vi brukar ha som tradition att ses och fylla stora bord med födelsedagspresenter i alla färger och former - men i år var det två av oss som led av en finanskris, så vi bestämde oss för att bara baka tårta. Och det skulle bli en fantastisk skapelse med hallontryffelsmet och vaniljcreme emellan, garnerad med banan och mango. Det kanske inte blev världens vackraste skapelse pga några små missöden. Men vad gör väl det - när det var ungefär världens godaste tårta? Och världens mäktigaste, man blev mätt efter bara en liten bit. Good for Pysselninja and her Sambo. Tårta till frukost sitter aldrig fel!



Jag sitter och ser nöjd ut bakom tårtan/blommorna, i min nya flanellskjorta, inhandlad på Beyond Retro, Drottninggatan. Den är underbar!


Pysselninja hade skapat varsin bodyscrub till mig och Nilo, vi blev glada som barn på julafton när vi fick ge oss på jakt under granen.


Om ni klickar på bilderna kommer ni till Pysselninjas blogg - och det tycker jag ni ska göra, för åh vad mycket bra man kan finna där!

Trots regnet var Stockholm fantastiskt även denna gång. Men jag måste börja förstå att 2½ dag i Stockholm är för lite, varenda minut blir schemalagd i princip. Någon gång behöver jag en vecka i Stockholm. Eller allra helst - skulle jag vilja prova på att bo i Stockholm en period, bara för att ha gjort det. Bara för att ha bott någon annanstans. Det var det där med mod som saknas bara. (Någon som har koll på nån andrahandslägenhet?)

Jag har klappat på en kattunge i Solna, gått på Secondhand jakt på söder i skymning, ätit lunch på Kungshallen med Louise, fikat på NK med Natha, åkt tunnelbana och pendeltåg alldeles själv, ätit middag hemma hos Fanny, njutit av Melissa Horns konsert på Göta Lejon (kommer några ord om den sen eller imorgon!), strosat i affärer. Jag har fått mersmak. Stockholm blir mysigare och mysigare för varje gång jag åker dit.




En doft av brända mandlar har legat över området kring Sergels torg, och ljusslingor ligger som ett tak över torget. Det är mysigt och väldigt fint!

Jag såg en vinterklädd Elsa Billgren inne på Beyond Retro idag - hon var sådär fin som man ser genom texter och bilder på hennes blogg. Och Beyond Retro var ganska så fantastiskt, även om alla storlekar på underbara kläder, var fel. Stockholm är mysigt i decemberregn och imorgon ska jag hem till fina Fanny på middag innan Melissa Horn. Jag tycker om bortavistelse.

Lindesberg har en affär som heter Hon&Han. Det är en såndär affär med dofter, plåtburkar, dekorativa saker, tekoppar, godis i mormors-skålar, teér i plåtburkar, olika kaffesorter. En såndär affär som det strömmar värme ur genom en öppen dörr. En affär att känna sig välkommen i. Jag kan gå omkring inne på Hon&Han i långa stunder, njuta av dofterna och supa in lugnet som ligger i atmosfären, som lägger sig mjukt runtomkring dig.

På tisdag åker jag till Stockholm. På onsdag ska jag till Göta Lejon och recensera Melissa Horn. I övrigt ska jag mest umgås med Louise och hennes kattunge Dexter, äta middag hos Fanny (eller fika på stan, beroende på hur tidsläget ser ut...), ta en drink med Erica, gå på stan - på jakt efter julklappar, besöka massa second hand-butiker. Det kommer nog bli tre fina dagar!

Jag läser inlägg ur min gamla blogg. Här får ni göra samma sak tills jag är hemma igen, på söndag kväll! Nu åker jag iväg och jobbar. Ha en fin kväll mina vänner!

"och stativet är på G i hallen, skorna står redo. håret är sprayat och fastsatt med hårspännen. rebecca kirrar den varma chokladen, halsduken är slängd runt halsen i en fart och den är svart och vit, rutor. Bob Hansson ligger och säger Hallelujah liksom på stolen bredvid min säng, han säger det bredvid lampan. i grönt. och genom en röd och lustigt formad högtalar säger lars winnerbäck att han hugger i sten, och att han sakta börjar se en kontur. av armar och ben. i diskhon  väntar prickig servis och  ölglas på att bli mindre smutsiga och diskstället är redan fyllt. kalendern som ska förändra mitt liv 2008 har inte hunnit skänka mig så mycket förändring än, ändå vet jag redan att 2008 är en nystart och allting kommer bli okej. alla människor fortsätter prata och svamla runtomkring mig, i vågor. men ingen, ingen, ingen kan ha en aning om vad jag känner för dig & dig & dig. förhoppningsvis är det positivt, i alla fall om dig & dig & dig. kanske talar någon om för dig att det är abstrakta ting som gäller i år och det är liksom så jag skriver nu. abstrakt i kubik. kommer du ihåg när det regnade och vi liksom sprang med påsar på huvudet? det hjälpte inte så mycket, men vi skrattade i alla fall, mycket. det är så 2008 ska bli. kanske gör jag saker till ingen nytta, men jag ska ha kul. jag ska skratta och vara mig själv. jag ska göra vad jag känner för. om jag vill skylla allting på fullmånen ska jag göra det. anser jag att vattnet i mitt glas ska vara grönt så ska jag köpa karamellfärg nästa gång jag handlar, och färga det grönt. går jag och pratar om att jag ska vinna pengar så ska jag köpa en lott och se om jag vinner. ingenting händer om man inte själv tar tag i det."

"det enda jag kan är att skriva abstrakta inlägg på bloggen, dricka mängder med te och varm choklad på mysiga fik i inomhusvärme och mjuka fåtöljer eller stolar som får en rumpa att somna inom kort. jag kan drömma om sommaren med sol och klarblått vatten, att sträcka ut handen och röra sand och nästan moln. jag kan höra hur vinden sliter i träden och säger åt dem att buga sig för ingenting och vem är det som ska niga? jag kan skratta högt åt lustiga klipp på youtube och jag kan snyfta till hur löjliga små saker som helst och gärna till OC. jag kan låta stålringar möta varandra och håret snurras på ett finger och kanske dricka mig mätt på drickyoghurt med smak av hallon & blåbär, och av multivitamindryck. Jag kan lyssna på miss li, regina spektor, lars winnerbäck, maia hirasawa, alanis morissette, björk, tupelo honeys, timo räisänen m.fl och tänka på hur grymma och helt otroligt bra de är och bara önska att jag kunde ha en liten del av det de har. man skulle säga att jag kan göra nästan vad som helst, men när det gäller att skriva en låttext (framförallt på engelska - vilket är det språk jag vill sjunga på!) så är jag helt jävla nollställd. fantasin står på noll när jag sitter och låter fingrarna smeka keyboardens tangenter. men kanske vänder det någon dag? jag är ju trots allt bara nitton år, när jag är tjugotre kanske jag är bäst och helt klockren och kanske älskar alla mig då. (förmodligen inte, men jag har hört att drömmar ska vara bra!)"



"Jens Lekman sjunger om en fredagsnatt at the drive-in bingo. Stabbing Westward sjunger om ett liv som är Wasted. Nancy Sinatra sjunger "Bang, bang, he shot me down. Bang, bang, I hit the ground". Ungefär så skulle man kunna säga kanske. "Bang, bang, he shot me down" På olika sätt liksom. Jag lyssnade på snarkningar i natt, och på ett förflutet, och medan snarkningarna existerade så tänkte jag lite. Och hostade. Jag kysstes i natt."

"Jag skriver om en kvinnas konturer mot en strikt vägg, och om hennes uppfattning om stadsrus och om dagliga möten med olika mänskligheter. Några sidor i A5-storlek varje kväll innan jag somnar. Det är ett av sätten jag fördriver tid på här i skogen."

Solen lämnar himlen svagt vinterrosa och stjärnor och ljus lyser upp mörkret inifrån sin plats i fönstren. Frosten pryder sin plats på marken och gör att världen gnistrar i solens strålar, och över vattenpussarna har en tunn hinna is lagt sig tillrätta. Någons ord på bussen, sprider ryckningar i mungipan hos många och kärleksfyllda ögonkast stiger i luften omkring och syns tydligare än någonting annat.

På tisdag bär det av till Stockholm, jag ska sova en natt hos Louise och hennes kattunge Dexter. Och natt nr två ska spenderas hos min gamla arbetskamrat Erica. Jag åker till Stockholm för att på onsdagen recensera Melissa Horns konsert på Göta Lejon, jag är eld och lågor och nervös - men det ska bli hur kul som helst! När jag ändå är i storstaden, tänkte jag träffa ett par vänner, samt köpa några julklappar där jag har mycket att välja på.

Nu behöver jag tips på fantastiska second hand butiker, som inte är i det dyraste laget.
Och tips på mysiga caféer.

Snart fyller jag år. Och snart är det julafton. Många har frågat vad jag önskar mig. Det här är saker jag Vet att jag vill ha. Men allra finast är ju när människor låtit fantasin flöda fritt, och för egen maskin kommit på en passande present / julklapp.


(Hur ser eran önskelista ut i år?)

I somras när jag började jobba på äldreboendet trodde jag aldrig att jag skulle komma att trivas så bra med det som jag gör. Jag vill inget hellre än att jobba, hela tiden. Visst - det säger sig ju självt, att jag vill få in lite pengar varje månad. Men jag tycker det är kul också, jag tycker det är mysigt med den responsen man får av brukarna trots demens med mera. Jag tycker det är kul att finnas tillgänglig med min möjlighet att hjälpa. Och det som gör hela grejen ännu bättre - är att de allra flesta i personalen, är otroligt bra och kul att jobba med!

Nu ska jag äta några mackor med sylt & ost, sen ska jag göra mig iordning lite och därefter bege mig mot jobbet. Jag ska träffa vikariesamordnaren och vi ska ordna lite jobbtider åt mig. Underbart!!!