Jag är väldigt nöjd med dagen, den har varit bra ända från början till slut. Har jobbat några timmar, tillsammans med Åsa och Olga, det var en mycket lugn kväll, utan problem, med lite tillfällen för skratt. Det var otroligt skönt att vara tillbaka på avdelningen där jag spenderade min sommar, trots lite förändringar är det mesta sig likt - man känner igen rutinerna, man känner brukarna och man känner personalen. Den kombinationen skapar en trygghetskänsla. Jag avslutar min toppendag hemma hos mamma och pappa, sitter och klappar min svarta katt, och dricker en kopp te. Ska alldeles strax lägga mig och börja läsa något kapitel i boken Igelkottens elegans - därefter blir det sömn. Imorgon kommer bli en lika bra dag som idag, på långrasten ska jag träffa Linn och hennes lilla Emilia.

Jag jublar av lycka, så mycket som man nu kan jubla när man är precis vaken. Tack vare att jag har världens finaste mamma - så kan jag köpa de fantastiska stövlarna! Jag ska sminka mig lite snabbt nu, och dra iväg upp mot stan, genast! Därefter ska jag kasta mig hem och göra mig klar för att jobba, jobb hela helgen - skönt med lite cash!

Jag ska försöka att inte hänga upp mig för mycket på det där, att jag hittat drömstövlarna inför vintern. Ett par bruna stövlar i äkta skinn, de sitter perfekt, har precis den bruna färgen jag velat ha en evighet, är alldeles lagom höga, har en liten klack och bra sula - de bara ropar på mig, att jag ska köpa dem. Men priset ligger på 999 kronor, och det är väl kanske inte ultimata tiden att köpa stövlar i den prisklassen när man bara är timvikarie.

Men det är lite så, att mitt ordförråd räcker inte till, för att beskriva hur trött och ledsen jag börjar bli på att ständigt vara så begränsad av pengar. Att aldrig riktigt kunna köpa det jag vill, och det jag faktiskt behöver - för att det har för högt pris.

Men jag ska inte klaga, bortsett från den här biten av livet. Pengabiten. Så är jag så otroligt nöjd och tillfreds med allt just nu. Jag tror aldrig att jag mått såhär bra, att jag varit så nöjd med mig själv, som jag är nu. Det känns på sätt och vis, som att jag aldrig varit rikare än jag är nu. Så frågan är ju 'varför ska jag låta något materiellt och något så jävla trist som pengar, dra ner på helhetskänslan?'  Jag bör istället njuta av hur ren höstluften är att andas in, hur vackra mina vänner är och hur mycket som händer i mitt liv just nu! Jag får stå ut en vinter till, i billiga vinterskor som inte ens håller en säsong.  Viktigast är ju trots allt att man mår bra! Att leva!

Ja,
hennes röst berör mig.
Nej,
det är inte pga idol som jag gillar henne. Jag gillar henne för hennes mörka, unika röst.

Och så är hon ju godis för ögat, en så otroligt vacker kvinna.
Tycker ni inte?



Foto: jag

Sminkar mig, känner mig snygg. Vill fotas bland höstlöv i min röda kappa. Ska träffa: Jenny och Danne. Ska göra: Laga mat, dricka chailatte, fotografera eller recensera Amanda Jenssens spelning på Najz Prajz. All glädje och lycka från igår sitter kvar i kroppen, och jag förblir pepp på livet!

Jag blir så otroligt glad av att umgås med människor som verkligen lyssnar, frågar, uppmuntrar och inspirerar. Personer som gör allt detta, hela tiden! Personer som verkligen är närvarande i samtalen, alla är inte det. Tack Alex, för en - som vanligt - otroligt trevlig fikastund!

Jag är inte säker på speciellt mycket i livet, men den här hösten har det börjat vända lite smått och jag vet i alla fall exakt vad jag kommer göra i vår. Och när någon uppmärksammar detta, och uppmuntrar - då blir det så mycket verkligare på något sätt. Och med ens så blir man liksom inspirerad till tusen, man vill göra allt som är möjligt, och helst lite till. Och allra helst vill man göra det precis Nu! Mina ögon avslöjar hur mycket gladare jag är nu än för ett par månader sen, det strålar visst glädje ur dem, på ett annat sätt än då. Det beror på att jag har så mycket mer planerat, så mycket mer att se fram emot än jag hade då. Beror på att jag tagit ett viktigt beslut - beslutet som ledde till att jag inte åkte till Norge. Det är mycket som är annorlunda nu, jämfört hur det var bara för några månader sen, då såg jag mest en mörk tunnel som inte ledde någon vart. 

Inspirera era medmänniskor, lyssna, fråga, uppmuntra!
Det är så otroligt fint av er, det genererar otrolig glädje, jag lovar!

Vi drömmer om andras lycka,
är blinda för den som finns inom räckhåll för oss
Ser inte det lilla

Som en tår letar sig ur ögats inre vrå
söker jag mig genom fält av svårmodighet
för att försöka nå fram

Gulnade bokblad vänds av knotiga fingrar
livet tycks ha passerat en gräns,
en nivå
En nivå där stolsryggar bugar sig
för åldern som kommer emot dem

"Oh, you look a lot  like a woman in a british cooking program, what is her name... Nigella, you look like Nigella!"
"Wow, do I?"
"Yes! You know who she is?"


Jag var inne på Jam idag, för att (äntligen!!!) köpa ett capo till gitarren. Då utspelade sig denna konversationen mellan mig och snubben i kassan. Efter att han en stund talat engelska, och jag knagglat på med halvkass engelska tillbaka - då börjar han snacka lite halvdan svenska, så han förstod ju min svenska, doh!



Well, hon ser ju fantastiskt bra ut. Så, om det faktiskt är så - att jag är lik henne, då klagar jag inte det minsta!
(Klicka på bilden så kommer du till källan där Jag tog bilden!)

Nu har jag manat fram det återkommande beroendet av vinterdrogen. Juleskum. Och när man äter juleskum, då hör det till att lyssna på den här låten!

Citaten nedan, är tagna ur låtar som finns nära mitt hjärta! Klicka på citaten, och låtarna öppnas i spotify. Lyssna, njut och ge sedan dina favoritcitat till mig!



"I ought to stay in bed
He’ll bring coffees in a paper tray
From Isobel’s Café
Making breakfast in my kitchen
We will start the perfect day
The almost perfect day"               
Bryce Kulak


"Vi sätter oss ner
Utan ett ord
Som så många gånger förr,
du beställer ett glas vin och jag en kopp te"               
Melissa Horn


"This is how it works
You're young until you're not
You love until you don't
You try until you can't
You laugh until you cry
You cry until you laugh
And everyone must breathe
Until their dying breath"              
Regina Spektor


"Vem kysste Elin bakom ryggen på Marie
Var det den store poeten som hon var förälskad i
Fanns det en plats i hennes värld för två
Snälla skicka ett vykort för jag undrar så"               
Håkan Hellström

Jag vill ha:
En extern blixt
En ny kamera (d90 eller d300)
En stålsträngad gitarr
Ett elpiano

Jag lyssnar på Bryce Kulak (klicka på länken för att lyssna på spotify) och befinner mig i ett hundraprocentigt sockerkoma. Eftermiddagen och början av kvällen har inneburit mycket söta kakdegar, med lika sött resultat. Socker, socker, socker. Kolakakor, hallongrottor (som orsakade syltkaos i ugnen - så går det, när man vill ha mycket sylt, bara för att det är så fantastiskt gott!), Nigellas formkakor och slutligen, som en liten kvällsmat gjorde vi Mormors krabbelurer - som var hur gott som helst!



Först en liten, liten inblick i mitt fina, röda skafferi.


Vi skapade kaos och oreda på min köksbänk!




Mormors krabbelurer. Vi åt dem med hallonsylt, men de är goda att äta bara sockrade också.



Avslutar med en mörk och mystisk bild på mig.

En eftermiddag som ska följas upp så småningom, då med bull- och pepparkaksbak.

Kl 11.00 skulle jag åka med min moster och handla. När jag vaknade, kl 11.12 - kastade jag mig upp, försökte ignorera sängens värme. 10 minuter senare gick jag över innergården med sömniga ögon, plingade på hos min moster som skrattade åt mig. Sen begav vi oss till willys. Sen bjöd hon mig på supergod mat. Kassler i ugn, med tomat, äpple och senap, serverat med äkta potatismos.

Nu är jag hemma, mätt. Har städat undan det värsta i köket, diskat, och inväntar nu min vän pysselninjan! Det blir en eftermiddag fylld med pyssel i form av kakbak. Jag kom på den briljanta idén att fylla våra frysar, att baka tillsammans är ofta roligare än att baka själv. Och den här tiden på året är som gjord för mysiga hemmafikor, och under mysiga hemmafikor känns det väldigt fint att plocka fram hembakta kakor ur frysen.

Hälls på Stallbacken har Örebros godaste chailatte! Enda önskemålet - att den kunde vara lite större! Promenad bland blöta höstlöv vid svartån tillsammans med Robert!

Nu beger jag mig mot lövfyllda gator, Charlotte, tacos och idol. Därefter ska jag sitta och zappa mellan tv-kanaler, läsa och skriva. Från 21.15 - 07.00. Ha en fin fredag, och dansa för mig på uteställena!

När jag gick till bussen i morse efter att ha slutat mitt nattpass, insåg jag att Noras gator är täckta av mer löv än Örebros gator. Med den insikten säger jag godnatt, såhär klockan 09.05. Godnatt till mig, och godmorgon till er!

När min närmsta granne lagar mat, känner jag ofta matlukten genom min köksfläkt. Idag luktar det inte gott - så det är nog bra att jag snart beger mig mot bussen. I natt ska jag jobba. Det jag kommer göra, är i princip att se på tv och läsa, och dricka cola för att inte somna. Wish me luck! Hörs imorgon. Eller lördag. För imorgon natt ska jag också jobba. Och imorgon på dagen ska jag repa med Alissa och kören, för första gången.

Dimman sveper sig omkring allting utanför, man ser den när man tassar upp ur sängen på morgonen, när man står och huttrar med täcket svept omkring sig och persiennsnöret fortfarande i handen. En svag melodi av melankoli hörs sjungas inuti. Snabba blinkningar för att få gruset ur ögonen och den melankoliska melodin ur kroppen.

Någon slags tillfällig sinnesförvirring gör att jag istället för att göra mig i ordning och möta världen utanför min dörr, äter stelnad hallontryffel med sked direkt ur skålen. Jag skapar inte de prydliga tryfflarna och klär dem med papper. Det smakar aldrig så gott, som när man äter på det sätt som var förbjudet i julbaket när man var barn. Istället för att möta världen utanför, går jag in i en drömvärld och gömmer mig bakom bokstäverna i författarens skapelse. Njuter av känslan att skapa mina egna bilder utifrån var mening. Skalar satsumas och njuter av dess syrlighet. Kombinerar med hallontryffel, och tänker att idag finns ingen bättre kombination.

Vad som gör mig extra lycklig just nu:

Att jag har blivit ombedd att tillsammans med två vänner köra bakom Alissa Isakovic på Örebro Kulturnatt. Stora scenen på konserthuset!

Att jag ska börja skriva och fotografera för Musicstage.se. Detta betyder fotografering vid Lars Winnerbäcks konsert i Karlstad och troligtvis skribent vid Melissa Horn i Sthlm.

Att min vår kommer bli så fantastiskt bra! Fotografi-visuell kommunikation, Digital bildbehandling, Journalistik. Tre korta distanskurser som kommer vara grymt roliga!





USCB Allstars, Augustibuller 2007
Foto: Jag

De satt i hörnet av bussväntsalen. Satt på elementen som värmde i höstrusket, satt på bänkarna, satt på golvet. Drömmarna var sedan länge kastade i gruset, deras ord släpades i gruset de lämnat efter sig. Cigaretter. Vaga minnen. Svordomar. De tre saker de yttrade sig om. Skygga blickar från oss andra, vågar inte se in i deras pupiller. Vågar inte se in i deras värld. Rädda att de inte har något annat än sorg och problem. Rädda att de ska se in i djupet av oss. Rädda att de ska komma fram och tala med oss, i bussväntsalen. Rädda egentligen utan anledning - men att leka med blicken i golvplattornas mönster - det är enklare än att yttra sig, öppna upp och använda sitt ordförråd.

Regnet utanför faller oavbruter, bilarnas sken reflekteras i miljontals regndroppar. Staden glittrar kallt. Människor med vardag och familj skyndar förbi under paraplyer. Hem till sin son och dotter, lätta kyssar i pannan. Hem till sin respektive som hälsar välkommen med en flyktig kyss samtidigt som maten står på spisen.

En fin bild på Karin, från våran promenad och klätterstund på det gamla loket.

Jag älskar spänningen som uppstår, när man går där det känns som lite förbjudet område. Och jag älskar att gå runt på förbjudet område.

Foton från gårdagens promenad i Lindesberg.







Det var en otroligt fin kväll, blev kallare och kallare ju mörkare det blev. Läskigt att mörkret kryper sig närmare och att skymning så snart är totalt mörker.

Nu ska jag ta en promenad på järnvägsspåren med Karin och våra kameror, därefter ska vi hem till mig och dricka te. Och spela gitarr och sjunga!


Bjuder på en bild Emelie tog på mig igår, som jag tycker blev riktigt fin!

För någon förblir det vita pappret blankt, för en annan fylls det med drömmar och visioner. Någon ritar hjärtan och skriver namn, en annan drar ogenomtänkta streck för att få bort ovälkomna tankar. Någon skapar en form av stenen som växer inuti, en annan skapar.

Det var fint att träffa Emlan idag. Hon är en fantastisk vän, och nu hade hon bakat kladdkaka för att hon kände att jag var i behov av något gott. Fina, fina vän. Efter kladdkakan begav vi oss ut i skogen vid henne och fotade litegrann. (Emlan, säg att vi ses snart igen!!!! saknar dig redan!)

Återvände sedan ner till stan och tillbaka till J. Tog en lång promenad uppe på kyrkberget, mot sjön och tillbaka. (De bilderna kommer imorgon!) När vi kom in fick en massage och blev frälst direkt, han har genast en till stamkund!

---

(Samma tokigheter som alltid!)
(Snart i en skog nära dig!)



Nu är jag hemma, sen några timmar tillbaka. Hemma, ensam med alla tankar som snurrar. Snart dags för sömn!

Jag bet mig i läppen, där jag gick i regnet. Mina fingrar, ömma efter gitarrövning. Mitt huvud, alldeles för fyllt med tankar. Hemma i ensamheten, jag vill tillbaka till sällskapet. Men helst, helst vill jag slippa bita mig i läppen.

Undrar vad det är för fel jag gör när det kommer till kärlek. Varför det aldrig riktigt blir så som man tror det ska bli, så som det för en stund verkligen känns som att det ska bli. De senaste veckornas bubblande känslor, återstår nu bara att stryka ett streck över. Det är sånt som händer, jag ska resa mig igen, det brukar jag ju göra.

Åt en Wilmabakelse på Hälls förut, medan regnet föll utan uppehåll utanför. I värmen var det som att kylan utanför, var hur avlägsen som helst. Snart ska jag ut i den igen, gå till resecentrum och möta upp J, för att ta bussen till lindesberg. Det kommer bli en fin helg.

Jag älskar;

att dricka den sista, sockriga teskvätten ur muggen (om det fortfarande är varmt)
att se två barn cykla vingligt på en röd tandemcykel
att se hur många olika nyanser som ryms i ett höstlöv
att ha mysiga kvällar med fina vänner
att lösa korsord om natten, i skenet från min rosa trådlampa
att sjunga högt, högt, högt
att skratta tills jag får magknip och tårar i ögonen
att känna längtan och känslor överallt omkring sig och inuti
att bli ropad på av en vän i en tunnel (när hon väntat med att ropa, för att hon inte ville skrämma mig)
att läsa en fantastisk bok och hamna i en helt annan värld
att kramas med pojken med mjuka, bruna lockar
att gå barfota i sommargräs
att se dimman stiga upp ur sjön
att bläddra i ett album med gulnade blad och gulnade fotografier från svunna tider
att bli glad och varm om kinderna av fina ord i ett sms
att fångas upp om jag är nära att falla



Vad älskar du?

Jag har hunnit med ett möte med min jobbcoach idag, vi försökte bena ut vad jag hunnit med, vad jag kan tänkas vara intresserad av att jobba med. Och hur vi kan leda detta mot en framtid. Efter mötet blev det en spontanlunch med Bobby på McDonalds. Mycket prat, hysteriska skratt. Sjukt kul lunch. På vägen hem gick jag och andades in hösten i mina lungor med ett leende på mina läppar. Stegen kändes lättare än de gjort på länge.

När jag gick till affären tidigare idag, drog jag in höstens alla dofter och jag blinkade bort den där hinnan som gör att allt mest ser färglöst och trist ut. Jag såg på omgivningen med klar blick. Tog in alla höstlövsfärger i ögat. I det ögonblicket insåg jag, att mitt liv är nog bra fantastiskt ändå. Förutom den ekonomiska biten, har jag inga bekymmer alls. Jag har fantastiska människor i min omgivning, som jag kan hitta på fantastiska saker med. Jag har en fin familj. Jag har turen att vara fullkomligt frisk! Jag har en lägenhet som jag stormtrivs i. Jag har mina stora intressen. Vad har jag att klaga över, egentligen? Jag har det bra otroligt bra, jag har ett underbart liv!

Man tänker ofta att vardagen går i samma mönster konstant, det är då det gäller att spräcka den där bubblan som tankarna inte når utanför. Alla har sina egna småsaker som gör vardagen till någonting speciellt, de där småsakerna som gör vardagen till något unikt. Varje liv, varje persons vardag är olik den andras. Varje liv, är unikt och fantastiskt. Det gäller bara att försöka se det som ur någon annans synvinkel.

Bitande kyla och isande vindar. Det märks att nu kommer det nog inte fler varma dagar i år. Tyvärr!

Det tycks bli så, att lilla jag, hamnar på praktik på Lindeskolan. Gymnasiet där jag gick. Min kära körledare har hört sig för, och på avdelningen som heter Öppna skolan var jag välkommen att göra lite praktik. Blir spännande, att prova mina kunskaper. Se om jag kan hjälpa några elever, se om jag kan lära något. Känns flummigt och lustigt, att lilla jag - som nyss var elev själv i princip, ska praktisera som assistent och ge extrahjälp till de som behöver. Jag är nervös. Och det sa jag till min körledare. Som svar fick jag då: "Var inte nervös! Du behöver bara le ditt underbara leende, så pluggar killarna ihjäl sig."  Det som kan tyckas vara det drygaste - är att det är i lindesberg, men jag är ju van att pendla, tss!

(Bilderna är klickbara,
för att ni ska kunna se dem i rätt storlek!)

Karin är tjejen på bilderna.

(Klicka på bilden och se den i en storlek där den visar sig från sin bästa sida..)


Lager på lager, stickad tröja, röd kappa. Regndroppar mot ansiktet, för en sekund trodde jag att det var snö - blev glad när jag insåg att så var inte fallet. Karin stod i gathörnet Norrgatan/Markgatan. Regnpromenad till Ekershallen, lovestorys där vi gick på den gula höstmattan. Olja, euroshoppers toapapper, Creme Bonjour, Satsumas, Saltiner. Min egna invite till te hemma hos Karin. Regnmönstrade fönsterrutor, te, myströjor. Gitarr och sång. Kombinationen som slår allt, och som skapar välmående. Hallelujah, Creep, Falling Slowly, Anna Ternheim. En fotograferande Johanna - med fotot ovan som resultat. Vad som väntar i höst: gitarr&sång-kvällar. Fotopromenad. Jag står fast vid att beslutet att stanna kvar i Sverige, är det bästa jag någonsin tagit. Åh vad jag ska stormtrivas i Örebro i höst. Och i vinter.

Mormor och morfar. (Som jag älskar svartvita, gamla fotografier.)




Min syster och hennes pojkvän Erik


Jag och mamma


Jag och Kompis





Bildbomb från Vara-vistelsen. Hundbilderna från Lidköping-vistelsen. (Ja, hunden heter Kompis.)

De senaste dagarna har bestått av; mamma, pappa, mormor, sömn i sovsäck - på soffa med träarmstöd, fika i parti och minut, tidiga kvällar, tidiga mornar, promenader i höstkylig luft beklädd med röda löv, second hand-besök, hundpussar, äpplen, syster + pojkvänsbesök, korsord, Kafka, mardröm, IDOL, Vem vet mest, västgötska.


Nu,
är jag hemma igen.

Skönt!

Världens största avocadokärna ligger nu i ett glas vatten och kikar upp med toppen över ytan, nu väntar jag bara på att ett skott ska träda fram. Sen ska jag sätta det i en kruka med jord, och vänta på att mitt alldeles egna avocadoträd ska börja växa.

Superfin kväll med Anna igår. God sallad. Romantisk komedi. Massa snack.

Nu, nu går jag ut med soporna. Sen kollar jag packningen en sista gång. Därefter hoppar jag in i bilen med mamma och pappa, och åker till Vara och hälsar på mormor. Imorgon träffar vi Jossan + pojkvän. Det ska bli fint. Men jag kan inte låta bli att längta till lördag när jag är hemma igen.

Jag brukar inte fylla papper med hjärtan av bläck. Av någon anledning gör jag det nu. Ett måste, är dock att sluta fylla mig själv till brädden med förhoppningar, att lära mig vara lite laid-back. Ta saker och ting som de kommer, och inte skynda fram någonting. Det leder oftast bara till misslyckande. Men ja, jag fyller papper med hjärtan av bläck, och jag måste erkänna att det känns ganska fint att ett namn, en personlighet, ligger bakom de där hjärtformerna.

Har inte pratat med så många än, men vissa har jag helt och hållet med mig. Och det känns otroligt bra. Jag har fattat ett av de bättre besluten någonsin. Nämligen att inte åka till Norge just nu. Kan tyckas dumdristigt och idiotiskt. Men nej, så är inte fallet. När jag började planera det här ordentligt, sa jag till mig själv att jag ger upp här i Sverige just nu, och åker till Oslo om 2½ vecka. Med de orden sagda började jag planera resan, jag började packa, jag köpte en dator, kollade möjligheterna med boende. Det låter bra, men det fanns även bitar som att jag var så otroligt ledsen varje kväll, visste att jag inte riktigt var redo för att kasta mig iväg. Hade omständigheterna varit annorlunda hade jag åkt till Norge på måndag. Men inte nu, inte när jag känner att jag åker för att jag måste, inte för att jag vill. Med den grunden skulle det inte funka, man kan inte tvinga sig själv - man måste ha viljan också. Jag vill till Norge, det är inte det jag säger. Jag vill dit, när jag åker för att jag verkligen så otroligt gärna vill. När jag har tid att planera långt innan, när jag har pengar som kan hålla mig vid ytan tills jag får jobb. Då, då åker jag till Norge. Men just nu, nu stannar jag här hemma i Örebro, med fantastiska människor omkring mig, några fjärilar i magen och med känslan att jag ska ta mig upp så jävla bra med hjälp av jobbcoachningen på Acade media som jag ska börja på imorgon. Funkar det inte - då har jag plan B, som är att läsa kursen Professionellt skrivande vid Örebro universitet. Det kommer bli så grymt bra det här! Och framförallt är jag nöjd med mitt beslut!

Många kommer bli irriterade på hur jag velar. Även jag. Men, ja. Det är lite sån jag är.

Att befinna sig i lindesberg lördag kväll till söndag eftermiddag var väldigt fint. Grönt romte, film, kramar. J.

I förra veckan fotograferade jag Jessica. Här ses några resultat. Jag blev väldigt nöjd! Det är lite såhär jag vill jobba, fotografera "vanliga" människor, och tjäna in lite slantar på det. Känns underbart!

Det är så himla clever att tänka att man ska lägga busskortet med pengar på, på en speciell plats. För självklart kommer jag ihåg att busskortet ligger just där. Det placeras ju där för att jag omöjligt ska kunna tappa bort det. När man sen ska ha det där busskortet en dag, då är det fullkomligt omöjligt att komma på var man har lagt det. Känns detta problem igen? Så himla bittert!

Fantastiska vänner, fantastiskt vin, fantastiska samtalsämnen, fantastisk musik. Kvällen igår var fantastisk. Det kom fina vänner hem till mig för mitt "Farväl Johanna" som jag hade, eftersom jag snart drar till Oslo. Insåg att jag kommer sakna dem ännu mer än vad jag trott. Anna hade skrivit ut ett kort på oss som Catwoman, och skrivit massa fina ord om oss på baksidan. Höll på att börja gråta för att det var så fint, men klarade mig. Efter många samtal, några glas vin och mycket skratt, så rörde några av oss oss iväg mot Stället. Dock var det inte mycket drag, så jag begav mig hemåt nästan direkt. Gjorde misstaget att läsa på kortet från Anna, och där brast det. Jag kommer sakna vissa människor så otroligt mycket, vänner som jag fått kontakt med på nytt, vänner jag nyss lärt känna - det känns så tungt att åka iväg, och inte ha dem nära. Svårt att beskriva, men det smärtar i mig. Att säga hejdå är inte det lättaste. Men tack allihopa, för en otroligt fin kväll. Jag älskar er!

Nu välkomnar jag er, kära vänner. Låt kvällen starta. Chipsen står på bordet, vinet står på kylning. Det enda som jag väntar på är att dörrklockans ringning ska eka i lägenheten. Kom nu hörreni, kom nu!