Tänk om man kunde spela in perfekta dagar, återspegla precis, precis allt som var. Alla ljud, alla dofter, alla synintryck och alla känslor. Min onsdag skulle ha haft soundtracket av The Cures "Friday Im in love". Den skulle ha doftat av den bästa av alla blomsterdofter - Doftjasmin. Och man skulle fått se solstunden på en brygga vid en sjö, en gitarrspelande man i motljus, man skulle fått se lantliga promenader mellan hus och hagar med kor, man skulle fått se uppdragna byxben och nakna fötter som vadar ut i sjön. Skulle fått höra prat om livet, om allt mellan himmel och gjord.

Tänk, att det är så fint att komma hem till staden som man hela livet har lärt känna, gata efter gata. Men att tanken på att bo där på nytt, skrämmer. Det är fint att vara här och hälsa på. Jag spenderar dagar på uteserveringar, en öl i solen. En glass i parken. Iste och loka som törstsläckare på promenad med saknade vänner. Imogen Heap i hörlurarna på bussen mellan olika platser. Grillade middagar och hembakad cheesecake hemma på landet hos mamma och pappa, kattmys och kamerapromenader. Smultronlycka!

Kunde inte hålla mig från bloggen helt, blev en tillfälligt ny header. Men nu, nu drar jag på Sommer på torvet, en konsert på torget här i Kristiansand. Det blir drag!

Vad mycket det är som händer och sker hela tiden. Sommar och sol. Nya människor, och avsked. Nu tar jag semester ca en vecka, semester från Kristiansand och semester från bloggen. När jag kommer tillbaka har jag ny kamera med mig och säkert lite mer inspiration och motivation. Tills vidare får ni se på mina härliga arbetskamrater. Och så får ni ha det fint också!

För lite mer än en vecka sen hade jag besök av min kära syster. Det var himla mysigt, önskar jag hade besök oftare.

Kortsiktiga mål:

Takfester som varar till gryningen. Longboardrädsla under soluppgång. Doft av sommar hela vägen hem, med Melissa Horn i öronen. Strawberrydaiquiris i bohemisk miljö. Mjuka gitarrtoner. Spontan rosévins-eftermiddag. Interna skämt. Soliga balkongdagar. Sällskapsspel & te.

Jag kan inte minnas att jag har visat någonting utav mitt rum här på våning två i våran lägenhet. Här är därför en bild på ena hörnet av mitt rum, resten är allmänt kaos, så det kan jag liksom inte visa...

Lustigt, hur människor kommer och går i livet. Lämnar avtryck, finns nära, försvinner. Ibland försvinner dem för alltid, förlorad vänskap. Ibland försvinner dem, för att skapa avtryck någon annanstans, och sedan komma tillbaka. Det är spännande och lite skrämmande, att tänka på hur många människor man mött i livet. Alla har lämnat ett avtryck, mer eller mindre märkbart.