Hösten är vacker under Tranebergsbron. Att leta sig nära den vackra vy man dagligen ser genom fönstret på tunnelbanan. Ner mot vattnet, under bron som bär tusentals bilar var dag. Här skiftar träden i alla färger. Löven är gula som solen, guldskiftande som en morgonstund, gröna som om de inte helt vill släppa taget om sin sommarprakt. Och bruna, bruna är löven som lagt sig som en matta, som har legat där en stund och torkats av få soliga dagar. De mörka, nakna grenarna och färgerna i kombination till varandra blir till det som vi förknippar med höst, och det blir vackert. Det är vackert inte bara i år, utan alla år.