Fint just nu

✰  Att en helt vanlig helg ibland känns hur lång som helst

✰  Att dricka rödvin och inför sommaren planera luftballongfärd med någon man tycker om

✰  Att små, små ord kan ge så stor bekräftelse och framtida betydelse

✰  Att le, ett leende genererar tydligen ytterligare lycka

✰  Att min syster kommer på besök på fredag

✰  Att från att ha haft noll fotojobb i kalendern, plötsligt på 2 dagar ha tre st inplanerade (!)

✰  Att jag ska på förhandsvisning av Treater och dricka vin & äta gott

✰  Att solen, den fantastiska solen värmer min hud nästan dagligen

Bianco-klackar och lantluft

Och plötsligt bestäms en snabbvisit hem till lantlig luft och föräldrar. Nytt jobb, innebär att jag måste hem och

hämta jobbskorna. En stundande vår, innebär att jag måste hem och hämta mer vårvänliga kläder och skor.

Jag väljer att kalla det underbart!

Ljuvliga bianco-klackarna ska snart få komma ut i våren.

Du & Du & Du & Du

Om livsinsikter och att möta skymningen

Märkligt hur man kan trivas så gott som lika bra i två olika städer, med helt olika karaktär. En stad där det tar 10

minuter att gå längs hela stadens huvudgata, och en stad där det utanför tullarna tar 10-15 minuter att gå mellan

t-banans stationer. En småstad där stora delar är täckta av vita trähus och lugnet är ett faktum, där allt känns

som en värld i miniatyr. Och en storstad där byggnader av olika höjd tornar upp sig och mänskligheten är ständigt

på språng utan att riktigt andas. I Kristiansand hittade jag mig själv litegrann på ett djupare plan, jag upptäckte

vad och vilka som var viktigt att ha i mitt liv. Här i Stockholm går jag rakryggad och lutar mig tillbaka mot ett tryggare

Jag.

Idag promenerade jag hem över bron med fantastisk utsikt, jag mötte skymningen och lyssnade på Winnerbäck

medan rusningstrafiken rörde sig åt olika håll. Månen såg på mig från sin plats, molnen färgades röda, brutna

isblock skapade mönster och kontraster, och på låg höjd flög ett plan redo för landning. Att gå nya vägar är

inte obehagligt, det gör bara att jag upptäcker gång på gång att jag hamnar rätt tillslut. Och jag bor i en helt

fantastisk stad.

Fina helgen ledde till sjukdom i dagarna tre.

Helgen som var, den var helt fantastisk. Fredagen innebar tre-rätters, lördagen innebar evighetspromenad med

en efterlängtad vän, och senare på kvällen stod vin, svengelska och halvfalsk trubadurstund på agendan, söndagen

lunch med en saknad vän och så en fika. Fantastiskt. Som sagt. Dagarna tre därefter, blev inte alls lika fantastiska.

Soffläge/sängläge om vartannat och så himla febriga dagar.

Bild lånad av finaste Sofia.

Coffee-dejt

Jag går runt med världens bästa känsla just nu. Jag kan se förbi minustecknen för att plus väger över. Fantastisk

helg med vernissage, kristiansands-feeling, coffee-dejt och tjejfnitter. Jag älskar när en ny vänskap har skapat

ett smeknamn på mig. Jag älskar att jag idag öppnade matte-boken som jag 1 år har kollat skevt på och fått

ångest av att tänka på att öppna - men idag var det enkelt, jag förstod logiken och min hjärna älskade att få

stimuleras och skolas lite. Luften jag andas är lätt, mina ögon är helt öppna och jag börjar mer och mer inse

att det är enbart jag själv som bestämmer hur långt jag vill komma i livet! Såna här dagar, såna här magkänslor,

underbart!

Avslappnat med en kopp te före jobbet.

En studie i svart

Imorgon ska jag gå på vernissage, det är min kusin och en fotograf-kollega till henne som tillsammans har ett

projekt med Elin Ivre. Jag ska dit och se fantastiska fotografier, och mingla med skånsk äppelmust i glaset.

Kom dit ni också vetja, om ni befinner er i Stockholm. Mellqvists kaffebar på Hornsgatan. Kl 15.

Fotot är en länk till eventet på facebook.

Helgen som gått

Jag är med jobb!

Kan hända att jag ser dyster ut på bilden. Så är icke fallet, tvärtemot. Jag känner ett inre lugn och

en stabilitet. Förlitar mig på uttrycket "allting löser sig". Det gör nämligen det. På en vecka har det

ramlat jobberbjudanden över mig och nu har jag bestämt mig för ett utav dem.

Spexiga vinkvällen

I lördags hade jag besök av två kalmariter och en Sofia. Chips och mörk choklad var framställt på bordet,

och med sig hade de en fin box med vin. Trevligt samtalande, stämningsfull musik och tillslut lite fotospex

innan vi drog oss vidare. In på ett fullt musikmuseum - vidare till filmefterfest hos Sofia & Kalle.

Fina kvällen, fina folket! (och älskade klänningen!)

Fanny & Hector

Igår träffade jag äntligen Fanny igen, det var flera år sedan sist. Fanny är också en tjej som jag lärt känna

genom bloggen. Fantastisk tjej, som bär en sån styrka och positiv energi! Man kan inte annat än att bli

glad av henne, och tycka om henne. Och så Hector, hennes lilla son som redan tagit sig igenom en tung

period. Han är stark, precis som Fanny.

Brödbak och soppkok

Att ge sig på att baka bröd i  gasugn var visst inte bara. Enbart värme underifrån? Hur tusan gör man? 

God smak blev det, med morötter och lite havssalt. Men lite knepigt i mitten, och inte den där härliga

skorpan man vill åt när man bakar hembakt bröd. Soppan blev super, med potatis, purjolök och morot.

Oslo Vs. Stockholm

Fyra timmar, en mugg kaffe, två koppar te och en ceasarsallad senare är jag hemma. Dagen har

spenderats med V. Från café till café kan vi väl säga. Vilken dag, och vilka härliga människor jag

har i min omgivning.

Jag har bott i Stockholm en vecka nu, och redan känner jag att stadens tusen

trådar börjar nystas upp, och jag lyckas redan binda ihop stadens delar. Jag imponeras, och tänker

mycket på hur tydligt det blir, hur ostabilt psyket blir när man inte trivs på en plats. Oslo var en

fantastisk stad, men den blev aldrig hemma för mig. Stockholm känns efter en vecka mycket mer

Jag, än vad Oslo någonsin gjorde. På fem månader.

Den fantastiska väggen vid utestället BLÅ, i Oslo.

Glad över de där åren jag har på nacken

Om att vandra på nya gator

Och plötsligt bor jag i en ny stad. Jag ser på ett Stockholmsregn i januari och undrar åt vilket håll jag

ska gå först. Vissa skrattar åt mig, att jag bara flänger runt. Några månader här, några månader där.

Men för mig har det blivit en styrka. En vinst. Jag var den lilla tjejen på landet, som ingen såg. Som

åkte med bussen, och alltid hade blicken i marken. Nu är det som att jag ständigt vandrar på nya

gator. Med blicken lyft. För mig är det en vinst, medan andra kanske skrattar. Men tids nog, tids nog

ska jag placera mig någonstans, jag lovar.