Jag tog en promenad och försökte hitta vårtecken som kunde pigga upp mig. Kände lukten av en våreld, hörde ljudet av vår. Vinden drog tag i mitt hår, människor cyklade och pratade, män fiskade i Svartån. Leriga stigar smutsade ner mina skor. Jag reflekterade över hur människor öppnar sig ute i naturen jämfört med på gatorna i stan. Människor jag mötte log och hälsade, jag log och hälsade. Mr Nikon och jag tog bilder tillsammans. Jag höll en tussilago och reflekterade över vilket fint namn det är, jag bokstaverade det för mig själv.  T u s s i l a g o.  Kanadagäss badade i Alnängsbadet, jag smög mig närmare dem och satte mig på knä och lät Mr Nikon dokumentera deras existens. Solen brände i ögonen, vinden drog i mitt hår. Jag log utåt, och kände mig leende och glad.

Men, i själva verket inte. Men det var fint, det var jättefint. I två timmar!




Nu kommer Disa snart hit. Vi ska sitta i min soffa och dricka te och prata. Och ikväll ska jag lägga mig tidigt tror jag, låta mig själv och min kropp få all den vila den behöver.