min böggranne var hur gullig som helst som lånade ut vinöppnare till mig då jag och elina behövde, ikväll anser jag nog att han är mindre gullig. han har fest och det har dröst in folk hela kvällen. det är tjejer som avger cowboytjoanden, som att de sitter på en tjur och ska svinga sin lasso. och det är otroligt höga röster, saker som trillar i golvet med smällar. och jag överväger att dra på någon riktigt hård och vidrig musik i förhoppningar av att skrämma iväg dem. det här huset har tunna väggar. väldigt tunna väggar.

pratar om kvinnliga former med tommy, tänker på chipspåsen som ligger öppnad på köksbordet. tänker att en resa skulle vara otroligt fint just nu. en resa till thailand, till grekland, till italien, till london, till new york, till paris, till salzburg, till polen, till japan, till kina, till sydafrika, till miami, till australien, till cypern. jag skulle inte tacka nej till någon resa alls, vad som helst vore bra nog åt mig. känns det som.


chips nu.
sen ska jag följa tommys råd. stenhård träning. och nyttig kost.



elina?
promenader? och springturer?
visst är det väl något för oss?

ett klapprande hjärta när jag ser min lilla chef från jobbet jag hade i 5 månader som finanskrisen och allt crap sedan förstörde. han stod utanför ica när jag skulle dit, och ett hej känns som lite för lite, så jag stannade till. kändes väldigt konstigt att få frågor ställda från honom om hur det går med jobb och sådär. frågor om vad jag gör för något. men, han är trevlig. och ingenting är ju hans fel direkt.

jag ska äta kneipp och grillad kyckling med creme fraiche till som lite kvällsmat. och istället för de där jäkla semlorna som haft fight i mitt huvud hela dagen, så köpte jag en påse chips. jag kände att just idag, just idag får jag unna mig för, jag känner mig lite nedstämd faktiskt. men lite glad blev jag när jag såg att det fanns mozartkugeln i lösvikt. underbara mozartkugeln. de äkta, har jag för mig. och det kändes att de färdats en bit. de var inte riktigt sådär färska, marsipanen och nougaten var inte riktigt sådär mjukt som det ska. men smaken. gott var det!

nu ska jag diska. sen äta. och se på tv eller film.

jag diskar ett berg, äter mina nudlar, men jag kan inte sluta tänka på semlorna. funderar på att gå till café vasa (?) kanske, och köpa två (för att inte verka så ensam som jag skulle om jag köper en). gå hem till ensamheten med mina semlor och göra te, sen kolla på någon fin film och äta. kanske. men jag vet inte. idag lider jag av kroniskt velande och jag har bara tagit såna beslut som skulle kunna kallas "äh, jag skjuter upp besluttagandet en stund".

tänker på semlor och att jag vill sitta på ett café och låta välmåendet öka för en stund, ta små klunkar av det goda teet, äta semlans lock först av allt. torka bort grädde från näsan och glittra lite med ögonen. tänker på att jag vill dricka drinkar smaksatta av passoá och skrika fram samtal för att höras genom musiken, skratta och dansa i neonljus. tänker att jag vill vara den som hörs gå i trapphuset, skrattande med vänner och en påse med bacardi watermelon.

minusgrejer

jag har inget jobb - och i nuläget är det otroligt svårt att få något, jag är inte berättigad till att få alfakassa, jag ska börja betala tillbaka till csn, jag får dåligt samvete när jag gör något lite roligare för att jag inte har råd med det, jag är rädd för vad framtiden ska ge mig mitt i all pengabrist, jag vill vara nyttig och träna och allt- men är ständigt så sugen på godsaker


plusgrejer

jag har fina vänner, jag har min kära mr nikon och min alldeles underbara lägenhet


ena sidan väger över väldigt mycket just nu. och jag vet, jag måste återgå till positivt tänkande, just nu vet jag bara inte hur man gör.

Nu har mamma åkt hem. Och jag är lämnad helt åt mitt öde för första gången sen i torsdags morse. Det känns lite konstigt, såklart. Mycket har dock hunnits med.

I torsdags kom mamma hit, vi köpte två bebisplagg och gick sedan till min kusin som har en två månaders jakob, han låg i min famn och var världens gulligaste, han fick mig på fall - och jag vet hur och var min arbetslöshet kommer tillbringas, känns det som!

Igår åkte jag, mamma + moster tåg till stockholm, irrade bort oss i stan, gick i affärer, jag agerade reflexskärm-hållare då min kusin fotade min andra kusin, ser fram emot bilderna- mycket! Inget inhandlades. Åt otroligt god chicken curry på resturangen bollywood. På tåget hem förälskade jag mig lite i killen snett emot mig, vi (+ mamma och moster) skrattade tillsammans åt ungen i sätet på andra sidan mittgången, ca 1½ år. Gäspade, åt lite kexchoklad. Kom hem och kollade på engelska trädgårdar, lets dance, läste och sov.

Idag. Ätit frukost med mamma, spelat lite kort. Följt henne till bussen, köpt toapapper. Och här är jag nu. Ska läsa massor av blogginlägg. På bloggkoll står det 100+, så det blir långläsning här.


(För övrigt är det bara 6 st som följer mig än så länge,
på gamla bloggen var ni 19. Så, var är ni gott folk?
Klicka på ikonen här nedan så är ni helt med igen!

Jag och Mr Nikon vet ofta vad den andra vill. I det här fallet tog vi dessutom hjälp av en tredje vän, för att det skulle bli precis som vi ville.  (fler bilder inom temat finns)

jag äter stekta ägg och sopar smågrus från golvet. rättar till kuddarna i soffan och diskar temugg efter temugg, fruktsalladsskål efter fruktsalladsskål. dricker vatten och letar lösa hårstrån under naken hud när jag ser på tv innan sängdags. tänker att livet faktiskt hade sett roligare ut om solen tittade fram.

Jag niger och ler,
nickar till hälsning och omfamnar
i kombination med obligatoriska
artighetsfraser.

En öppning, av en ny blogg.
En ordsamling.

Dörrar slås upp och gästerna badar i ljus,
lystrar till fågelkvitter, skålar med
sparkling champagne och ler mot
kända och okända ansikten.

Välkomna!
Och ni kan alltid återvända till gamla bloggen
och läsa i arkivet där,
om ni som ny besökare, är nyfiken på vem jag är.

<a href="http://www.bloglovin.com/blogg/516355/ordsamling?claim=g36bqsm6e6k">Följ min blogg med bloglovin</a>