Men det är just det där med minnen från en plats, det är det som gör det tungt. Jag minns när vi satt på trottoaren utanför vårat blivande hem, och väntade på att hyresvärden skulle välkomna oss in på visning. Jag minns alla gånger vi misslyckats med att tända eld i kaminen, och vi skrattat åt hur dåliga vi känt oss. Jag minns alla gånger vi har lyckats tända eld i kaminen, och suttit i värmen och druckit te och haft besök av goda vänner. Jag minns hur vi skottade snö för att få fram soptunnorna till vägen. Jag minns våra turer till Ravnedalen. Jag minns sommareftermiddagar med cava på balkongen. Allt det - och ett antal småsaker i tillägg. Jag kommer sakna dig Carro, kommer sakna allt som har med kära Artillerien att göra.