Igår var jag i dyreparken tillsammans med en arbetskamrat. När folk i min omgivning har pratat glatt om dyreparken, så har jag fått chockerade utrop och blickar när jag har avslöjat att jag inte har varit där. Så trots att det nu var lågsäsong, så var jag tvungen. Det finns tydligen med på checklistan över saker man Måste göra när man bor i Kristiansand. Alla attraktioner av diverse slag var stängda, det enda som gick att göra, var att se djuren. Fint det, men egentligen väldigt hemskt att hålla djur instängda på såna små områden. Men trots att jag tycker det är hemskt - så kunde jag inte låta bli att känna den där barndomens iver och glädjepirr över att se på aporna leka, klappa söta getter, fascineras över tigrarna och lejonen. Det är något speciellt alltså...