LO-snubben som skulle föreläsa kom inte, så vi såg på en film som hette MIO. Om en thailänsk kille som blivit hitskickad av sin familj, för att jobba o skicka lite pengar till dem då och då. Man fick följa hans drogliv och kärleksliv, osv. Man fick känna av hans ångest över skulder som gått till kronofogden. Kort och gott så gav de oss viss ångestkänsla av att visa den filmen - men, de är ju själva inte i våran sits, så de tycker väl de kan håna oss lite.

Filmen var en timme, sen var det ca två timmar tills det var dags för lunch, vi skulle då skriva cv osv, och visa detta för handledaren. Men vi, jag och tre till satt mest och pratade. Vi slog inte ens på datorerna. Så bra var vi. Men det var otroligt skönt att sitta och diskutera situationen med tre stycken som faktiskt är i precis samma situation som jag själv är. Sitta och avsky läget och säga de självklara orden. "Det var bättre förr!", följt av skratt. Att de andra kanske försökte noga med sitt, och satt tysta och jobbade medan vi pratade och skrattade högt - det hör inte hit. Det måste man göra!

Vid halv 12 gick jag hem för att äta lite korv stroganoff innan jag skulle till sjukhuset och ge blod. Jag värmde min mat, drog ut en stol på balkongen och satt där. Drog även upp linnet och solade magen litegrann. Otroligt hur skönt det var, svårt att beskriva - men, det brände på huden precis som en juni/juli/augusti- sol.

Att ge blod gick utan problem, fick ett presentkort på 50 kr (yay) och en anteckningsbok. Blodgrupp  A - ,  vilket är en ganska ovanlig blodgrupp, så jag behövs...

Nu ska jag upp mot stan och äta glass i solen med Maja! Kommer bli toppen! Jag tror nog kroppen behöver lite glass efter att skänkt så mycket blod... Har jag inte rätt kanske? haha!