Jag är hela tiden så kluven inför allt. Flytta för folkhögskola (om jag kommer in), eller befinna mig kvar i Örebro och nyttja möjligheterna jag har här. Möjligheter i form av sång bland annat. Dock finns ju knappa möjligheter när det gäller jobb. Men vänskaper finns, och vänskaper blir flera. När tankarna börjar vandra runt blir jag så irriterad på mig själv, ta det som det kommer tycks vara ett uttryck som inte är anpassat för mig, jag måste lära mig att anpassa mig till det.

Nu ska jag i alla fall åka till Lindesberg och sjunga med Gunbritt en timme. Det känns fullkomligt underbart och kommer göra min dag! Sången är bland det bästa jag har!