Jag är nog nästan den enda som inte kommer fira nyår med tjusig klänning, bubblande vin och framförallt så kommer jag inte få kyssa någon på tolvslaget - det var många år sen jag fick den där omtalade kyssen under en fyrverkerimålad himmel. Istället kommer jag befinna mig på jobbet: se på dåliga tv-program, äta hårt bröd, dricka te, gå på larm inne i huset - och utanför. Klockan tolv sitter jag troligtvis och löser korsord, eller befinner mig i en lägenhet som är fylld med cigarettluft.

Jag är inte alls bitter för att min tjusiga klänning ska hållas instängd i en mörk garderob när 2009 växlar till 2010. Det skulle nog inte alls vara kul att spendera den stunden med fantastiska människor, bubblande vin och gemenskap. Vad är väl en bal på slottet...?

Men jag ska inte vara bitter. När alla fantastiska människor vaknar upp imorgon med ett huvud som tycks vilja sprängas, med tung känsla i hela kroppen - då har jag nyss somnat, välmående. För att några timmar senare vakna upp och aldrig ha mått bättre (i jämförelse). Och istället för att ha bränt mängder med kronor på bubblande vin, klänning, accessoarer med mera - så kommer jag under dessa 10 timmar som jag jobbar, tjäna ungefär 1500 kr efter skatt. Så jag ska inte vara bitter.

Det handlar om ett nyår i mitt liv, och egentligen tycker jag nyår är överskattat om man ser på hur många "firar". Nyår har för många blivit som en ursäkt att supa sig redlös, att dricka tills man inte vet vem, var och vad man är. Och jag är inte sån, det var kul när man var yngre - delvis. Men de som håller sig kvar i dessa banor tappar jag lite känsla för, vad är nöjet?

Gott nytt år kära medmänniskor,
låt 2010 bli året då vi verkligen håller våra nyårslöften.

Mitt främsta löfte är inte ett långt och avancerat sådant. Jag kan lägga fram det med två ord, två ord som dock innehåller tusen ord bakom.
Att våga!
Är årets löfte. Att inte sätta stopp för mig själv, att våga försöka även om risken finns att det inte håller ända fram.

Vilket är ditt nyårslöfte?