Nu dör jag. Jag sitter och lyssnar på Håkan Hellström och bara tänker på hur fin han var igår. Håkan Hellström med sina fina texter, och sin otroligt fina existens. Om man hade kunnat radera den publik som var mellan 13-17 år - då hade jag varit lycklig. Och de långa personerna hade gärna fått raderas också. Men Håkan. Håkan! Vad ska jag säga? Han var underbar, fullkomligt och otroligt underbar! Nu efteråt känner jag mig helt tom och ledsen, jag ville inte att konserten skulle ta slut, jag ville att den skulle fortsätta en evighet och längre ändå. Jag måste se honom igen, får jag inte göra det vet jag inte vad jag kommer ta mig till. Åh!


För sent för edelweiss
Nu kan du få mig så lätt
Brännö Serenad
Känn ingen sorg för mig Göteborg
Ramlar

      -  det var enligt mig de bästa låtarna under spelningen. Och jag är döende nu, åh.

---

Efter konserten blev det utgång på Stället, det är trevligt när man går dit med rätt folk och får gå förbi kön. Och det är himla trevligt att dansa till massor av Håkan- musik. Och det är otroligt skönt att dansa sig bort från sliskiga typer som tror att de är det hetaste världen någonsin skådat. Vilken kväll, jag säger bara det, vilken kväll! Hade jättekul. Men nu i efterhand - då är jag istället empty. Mer Håkan!