På bussen hem från Nora träffade jag en vän som jag lekte med massor när jag var yngre. Jättekul att prata lite gamla minnen, och höra att hon har så höga planer för livet. Två år yngre än mig, men ändå vet hon exakt vad hon vill. Det avundas jag, jag vill ha min framtidsdröm uppmålad framför mig, och hela tiden ta små steg på väg dit. Just nu tar jag mest ett steg hit, ett steg dit - inga steg som är målinriktade, inga steg mot en uppmålad framtidsdröm.

Vi pratade även om vad vi gjorde när vi var yngre och umgicks. En himla massa cyklande, badande, vi ritade giraffer och åkte tefat. Det var en rolig tid då, och en rolig stund på bussen.


Nu ikväll tänker jag på framtiden, precis som alla andra kvällar. Tänker på den närmaste framtiden och funderar på vad jag ska göra åt allt.