Jag insåg nyss att varenda dag är densamma. Helg som vardag, it's all the same. Förutom de gånger en fredag eller lördag spetsas till med lite dans någonstans, men det har hänt en gång på  2½ månad, det är liksom lite så det blir när pengarna i plånboken är oexisterande. Det är litegrann som att jag är oexisterande, det är inte mina pengar som brukar synas, utan det är jag som inte längre syns. Men jag är osynlig med stil. Det är te ur vinglas, smoothies ur detsamma. Det är en knut på huvudet och Regina Spektor ur min röda högtalare.