Jag må vara ett fån, men imorgon börjar allvaret med en introduktion på äldreboendet jag ska jobba på i sommar. Och här kommer fån-varningen: jag har noll motivation till det. Det är till och med så att jag känner mig rädd, nervös och helt bortkommen.

MEN! Detta måste jag ge en otroligt kraftig vändning! Med de följande punkterna ska jag försöka få mig att inse att det kommer gå bra.

1. Det kommer ge mig mer pengar än jag haft sen i december (med tanke på att min månadsinkomst sen dess har legat på noll kronor.)
2. Det handlar bara om knappa två månader, och tjänsten är inte ens på 75%.
3. Stunder jag väntar på bussen hem, alternativt väntar på att jobbdagen ska börja, kan jag passa på att träffa Nora-vänner som jag inte träffar så ofta.
4. Jag är en stark person, jag klarar att svälja min stolthet och göra allt som arbetet kräver av mig.
5. Jag kommer dagligen göra någonting som hjälper en annan människa, kanske kommer inte alla uppskatta vad jag gör, men jag är säker på att jag kommer få många tacksamma leenden från tanterna.



Imorgon börjar det som sagt. Introduktion. 15.30 - 20.00. På tisdag fortsätter jag med en heldag, 07.15 - 16.00. På onsdag får jag utbildning i lyft- och förflyttningsteknik, 13.00 - 17.00. Om jag känner att jag behöver, ska jag sedan be att få några timmars introduktion där på kvällskvisten efter utbildningen.

De här dagarna befinner jag mig hemma hos mamma och pappa då det blir smidigare. Så jag kommer få mammas hemlagade mat, jag kommer klappa på måns och hoppas att han inte slänger över någon vidrig fästing på mig, jag ska skriva i hela sommarens schema i min kalender, jag ska läsa någon bra bok och jag ska sola (om vädret tillåter).

Och hörrni, mänsklighet! Peppa mig! Få mig att inse att det kommer gå så sjukt jävla bra!