Ibland ser man något vackert, något som man inte riktigt kan slita blicken ifrån. Det kan vara hur någon med ett vackert ansikte, fäster en envis slinga ur sitt lockiga hår med ett hårspänne. Det kan vara fåglarna som lyfter från sitt träd i skymningen och fyller den synliga biten av vår himmel. Det kan vara hur din analoga bild träder fram på pappret när det placeras i framkallningsvätska. Det kan vara artisten på scenen som visar med hela kroppen, känslan den berör i sin sång. Det kan vara bebisen som du håller i din famn, som ler när du gör roliga miner och roliga ljud. Det kan vara killen på bussen, som du spanar på genom speglingar i fönstret. Det kan vara värmeljusets sista, svaga låga. Det kan vara hur musklerna spelar under huden. Det kan vara fingrar som leker över gitarrens strängar eller pianots tangenter. Det kan vara det röda lönnlövet som singlar ner från sin gren om hösten. Det kan vara hur någon rynkar sin panna när ett problem kommer för nära. Det kan vara orden som skapar en fantastisk helhet i ett textstycke.