Jag blir så otroligt glad av att umgås med människor som verkligen lyssnar, frågar, uppmuntrar och inspirerar. Personer som gör allt detta, hela tiden! Personer som verkligen är närvarande i samtalen, alla är inte det. Tack Alex, för en - som vanligt - otroligt trevlig fikastund!

Jag är inte säker på speciellt mycket i livet, men den här hösten har det börjat vända lite smått och jag vet i alla fall exakt vad jag kommer göra i vår. Och när någon uppmärksammar detta, och uppmuntrar - då blir det så mycket verkligare på något sätt. Och med ens så blir man liksom inspirerad till tusen, man vill göra allt som är möjligt, och helst lite till. Och allra helst vill man göra det precis Nu! Mina ögon avslöjar hur mycket gladare jag är nu än för ett par månader sen, det strålar visst glädje ur dem, på ett annat sätt än då. Det beror på att jag har så mycket mer planerat, så mycket mer att se fram emot än jag hade då. Beror på att jag tagit ett viktigt beslut - beslutet som ledde till att jag inte åkte till Norge. Det är mycket som är annorlunda nu, jämfört hur det var bara för några månader sen, då såg jag mest en mörk tunnel som inte ledde någon vart. 

Inspirera era medmänniskor, lyssna, fråga, uppmuntra!
Det är så otroligt fint av er, det genererar otrolig glädje, jag lovar!