Blåser ett lager av damm från små kartonger innan jag öppnar dem för att ta reda på vad de innehåller. Att så mycket känsla kan rymmas i en liten, liten kartong. Känslan av ett eget hem, saker man stuvat undan för att de inte behövs just här, just nu. Just då. Nyser av dammolnen. Stänger de små kartongerna igen och lägger dem i den större lådan. Jag packer saker som ska gömmas på vinden under min bortavistelse. En vistelse som både skrämmer livet ur mig och gör mig nyfiken, en vistelse som kommer få mig att växa i mig själv. En vistelse som kan göra att jag förlorar de pengar jag har, utan att ge mig ett jobb som ger mig mer pengar. Eller en vistelse som ger mig ett jobb, som ger mig stabila pengar. Ja, jag skräms. Men jag ska inte låta problematiken och svårigheterna vinna, den här gången måste jag satsa, gör jag inte det kommer jag ångra mig. Satsar jag inte nu kommer jag krympa i mig själv, och säkert i många andras ögon.

Min deadline är 12 oktober. Senast då ska jag bege mig på den 5-timmar långa resan mot jobbjakt och förhoppningsvis tur.