När barnet kippar efter andan mitt i skrattet
Balkongdörren är öppen, jag lyssnar på röster utanför, på motorljudet från ett flygplan påväg mot ett mål. Höstluften letar sif fram till mina tår och får dem att frysa, ändå tar jag inte på mig strumpor. Ändå stänger jag inte dörren. Jag fortsätter lyssna på röster utanför. På barnskratt från barnet som har sin hand i en vuxens. Hand. Någonstans spelas musik och en bil passerar sakta. Stundtals blir det tyst, när bilen har passerat. I pausen som uppstår innan ett nytt samtalsämne tar vid där det föregående avslutades. När barnet kippar efter andan mitt i skrattet. Då, drar jag in höstluft i lungorna och stoppar höstluftsfrusna tår under en filt, tar en klunk te. Andas ut.
© Ingen kopiering av mina bilder är tillåten utan mitt tillstånd!
Kommentarer
Postat av: Kajsa
Det är kärlek. Heh, min pojkvän bor här så jag flyttar in hos honom nu. Har haft distansförhållande i två så det är ganska lyxigt att bo ihop, dygnet runt och jämt. Och så är Örebro en fin stad! :D
Postat av: Kajsa
En liten etta i Stjärnhusen, väldigt trångt men jättefin lägenhet! Och är allra längst upp så vi har fin utsikt. Vart bor du?
Postat av: Kajsa
Vad skönt! Det tar iof inte så lång tid att ta sig till resecentrum härifrån heller, speciellt inte om man cyklar.
Har du bott i Örebro hela ditt liv?
Postat av: Natta
tack :D
Trackback