(...för ett år sen)



Om man fick välja, skulle man ordna
allt så att saker aldrig hade någon
chans att  ändras till det negativa

Man skulle måla murar runt allt som
var vackert och bra. Stänga in, och
stänga ut.

Hindra en hand från att vara tvungen
att sträcka sig långt, så långt,
hindra från att famla i mörker, i
ovisshet.

Man skulle se till att gamla kyssar
aldrig hann med att bli gamla, utan
att kyssar för alltid skulle vara
fräsha, och existerande i nutid.

Tårar ner för bleka kinder, numera
är inte tårarna en självklarhet, de har
tagit slut. Nu finns bara de torra
snyftningarna kvar.