Jag inser, när jag promenerar gata upp och gata ner, att jag verkligen tycker om denna stad. Den saknar mycket och uppnår verkligen inte perfektion. Men när solen värmer gatorna då gör det ingenting, när man går en ensampromenad och plötsligt hör hur någon ropar mitt namn. Och man sätter sig hos dem i trappen vid vattnet som omgärdar slottet. Då gör det ingenting att staden har sina brister.



Men trots detta, har jag förstått att jag behöver en distans från allt som heter vardag, en distans för att reda ut mig själv. Ta reda på vad det är jag egentligen vill med livet. Det enda jag vet, är att jag inte i framtiden kommer bo kvar i Örebro, staden har nämligen ingen intressant utbildning för mig.

Distansen, hoppas jag blir Asien. En månad eller några månader, då jag vistas i Thailand, Filippinerna, Malaysia och områden däromkring. Den allra största frågan är; ska satsa på att jobba i Norge i höst och resa runt i början på nästa år? Eller ska jag satsa på att resa i höst och börja plugga i vår?

Alla dessa frågetecken. Och det där med jobbet här, att få en månad i taget, det är ett ständigt orosmoment. Ska bli otroligt skönt när april är förbi, och jag slipper jobba konstant natt.