Och plötsligt bor jag i en ny stad. Jag ser på ett Stockholmsregn i januari och undrar åt vilket håll jag

ska gå först. Vissa skrattar åt mig, att jag bara flänger runt. Några månader här, några månader där.

Men för mig har det blivit en styrka. En vinst. Jag var den lilla tjejen på landet, som ingen såg. Som

åkte med bussen, och alltid hade blicken i marken. Nu är det som att jag ständigt vandrar på nya

gator. Med blicken lyft. För mig är det en vinst, medan andra kanske skrattar. Men tids nog, tids nog

ska jag placera mig någonstans, jag lovar.