Hösten är vacker under Tranebergsbron. Att leta sig nära den vackra vy man dagligen ser genom fönstret på tunnelbanan. Ner mot vattnet, under bron som bär tusentals bilar var dag. Här skiftar träden i alla färger. Löven är gula som solen, guldskiftande som en morgonstund, gröna som om de inte helt vill släppa taget om sin sommarprakt. Och bruna, bruna är löven som lagt sig som en matta, som har legat där en stund och torkats av få soliga dagar. De mörka, nakna grenarna och färgerna i kombination till varandra blir till det som vi förknippar med höst, och det blir vackert. Det är vackert inte bara i år, utan alla år.

Mellan cortado-koppar av kvalité på Johan&Nyström och Drop Coffe hinner man med att strosa i ett stilla regn på lövklädda trottoarer, ned för lövklädda trappor på söder. Det är fint att se stadsdelar växla årstid, fint att se städer växla årstid. 

 

Under murgrönans rodnande blad, promenaden gick till färgargårdens café och tillbaka till stadens tegelväggar klädda av murgröna. Du stod ut med att bli placerad och ta direktiv, allt för bilden & konsten. Jag tycker mer och mer om Norrköping, café Jolla med sina kaffekunniga ägare. Industrilandskapet. Murgrönan. Människorna. Som en liten fristad när jag behöver pausa från Stockholms snabba steg.