Burkar fyllda med nostalgi

Jag önskar man kunde lägga nostalgi i burkar att plocka fram när man vill minnas tillbaka. En burk med fruktstunderna på den rosa, runda mattan. En burk för 5-årslekis och slottet vi byggde av toapappersrullar till Askungen. En burk för popcorndoften och tryckarna på klassfester i mellanstadiet. En burk för snöänglar. En burk för skrapsåren på knäna. En burk för rosa prinsessklänningar och giftemål på sexårslekis. En burk för skrapsår på knän. En burk för den bästa av lärarinnor, som spelade och sjöng Vandraren varje dag. En burk för de blyga frågachans-lapparna. En burk som ska slås i spillror, fylld med barns elaka ord. En burk med skolfotografens dåliga skämt. En burk med pojken som åt en pärlhyacint och hickade en hel lektion. En burk fylld med skrämda flickor på springande ben, bort från pussleken. En burk med elevens val. En burk med brevvännen man lekte med varenda dag. En burk med klarinettoner. Elva burkar fyllda till brädden med olyckliga kärlekar, blandat med tårar.
© Ingen kopiering av mina bilder är tillåten utan mitt tillstånd!

Slutna ögons böljande dans

När jag sluter mina ögon ser jag en naken ryggrad. Vackra sminkningar och fler än mina ögon som är slutna. Vilda hårsvall i rött och kontrollerade lockar. Jag ser vackra ordkreationer skrivna i svart bläck. Drömmarna som inte går att röra vid, ser jag. Mina slutna ögon ger utrymme för övriga sinnen, låter dem känna efter mer. Jag känner doften av en höst som stundar, en doft av svenska äpplen. Jag hör hur ett faller, i en villaträdgård längre ner på gatan. Jag hör hur tåget rusar mot ett mål. Kyssarna jag tidigare såg vid fontänen smakar sött i mun. Täcket, har aldrig lagt sig så mjukt runt min kropp som i slutna ögons böljande dans. Kudden har aldrig smekt min kind så ömt.
© Ingen kopiering av mina bilder är tillåten utan mitt tillstånd!

När barnet kippar efter andan mitt i skrattet

Balkongdörren är öppen, jag lyssnar på röster utanför, på motorljudet från ett flygplan påväg mot ett mål. Höstluften letar sif fram till mina tår och får dem att frysa, ändå tar jag inte på mig strumpor. Ändå stänger jag inte dörren. Jag fortsätter lyssna på röster utanför. På barnskratt från barnet som har sin hand i en vuxens. Hand. Någonstans spelas musik och en bil passerar sakta. Stundtals blir det tyst, när bilen har passerat. I pausen som uppstår innan ett nytt samtalsämne tar vid där det föregående avslutades. När barnet kippar efter andan mitt i skrattet. Då, drar jag in höstluft i lungorna och stoppar höstluftsfrusna tår under en filt, tar en klunk te. Andas ut.
© Ingen kopiering av mina bilder är tillåten utan mitt tillstånd!

Meningar insvepta i bomull och skira tyger

Jag älskar att läsa mjuka, böljande meningar. Insvepta i bomull och skira tyger. Ord som inte talar om exakt allt, utan ger mig som läsare inbjudan till att vidaregestalta det som finns dolt under ytan.
© Ingen kopiering av mina bilder är tillåten utan mitt tillstånd!

Jag skulle vilja fylla mitt liv och varenda tomrum med vackra orkidéer

Jag har nu insett att min lägenhet nog inte är favoritplatsen för en orkidé. Tyvärr. För om jag fick välja, skulle jag ha enbart orkidéer, jag skulle fylla mitt liv och varenda tomrum med vackra orkidéer.

© Ingen kopiering av mina bilder är tillåten utan mitt tillstånd!

Det bekymmersfria himlavalvet

"Hon gick med sin liljekonvaljesköra kropp, mot fönstret. Rörde med tunna fingrar mot glaset och såg ut med längtan i blicken. Drömmarna gick bortom rutan, stigen genom skogen, sjön, horisonten. Tills de tillslut steg upp och vandrade över det bekymmersfria himlavalvet."
© Ingen kopiering av mina bilder är tillåten utan mitt tillstånd!

Ett fladdrande sken från en darrande låga

Ett fladdrande sken från en darrande låga, ett skumt mörker, som är mörkt utan att egentligen vara det. För det finns fyra leende ögon som hjälper den darrande lågan att lysa upp. Cellotoner från obestämt håll och suckande vindar som lämnar fönster vidöppna och armar utsträckta för att stänga. Det är ett regn som mjukt rör vid marken och borstar bort spår från en annan värld. En annan dimension.
     Spelkort vänds upp, de vänds ner. Låga skratt och fingertoppar som möts. Man kan säga att dag möter natt, men någon märkbar skillnad finns inte. Det är mönster som aldrig byter håll, som aldrig behöver brytas. Spelkort vänds upp, de vänds ner och det är ofta suckande vindar som lämnar fönster vidöppna. Det handlar inte längre om att förstå, utan om acceptans. Låga skratt och fingertoppar som möts.
     Temuggar som sedan länge är tomma, de har bara varit fyllda med smaksatt vatten. Ingen annan behöver sätta sina munnar mot dess kant, och blåsa för att det ska svalna på ytan. Det är ingen annan som kommer in här, då skulle mönster brytas, och spelkorten skulle vändas i korsdrag, istället för i en suckande, men ändå harmonisk vind.
      Någonstans på en tom tågstation står en gammal man och tvingar toner ur en tvärflöjt, han följer melodin med kroppen, någon enstaka själ vandrar förbi, drar lite på munnen, famlar i jackfickan och finner en krona att slänga framför honom. Ett par går hand i hand, stannar till och lyssnar lite extra, ställer sig tätt, tätt intill. Han håller en skyddande och värmande arm runt hennes midja. De lyssnar en stund, innan de sakta går mot utgången
      Bokblad vänds av en knotig hand, fingrar som en gång manade fram tårögda melodier ur pianot de kände så väl. Leende melodier. Numera, hörs bara ensamma melodier. Trots leende ögon som tyder på att ensamhet, egentligen är långt borta.
© Ingen kopiering av mina bilder är tillåten utan mitt tillstånd!

Ett pianospel i skugga

"Cornelias smala fingrar smekte den vita gardinen åt sidan. Hon såg på idyllen utanför och log medan solen diskret sökte sig förbi gardinen och började spela på pianots tangenter. Tonerna var ljuva och sammanhängande och hon log då hon släppte taget om gardinen, tonerna fortsatte i skugga och hon vred huvudet och blicken mot den äldre kvinnan som satt i rummets mörkare del. Melodin som spelades på pianot blev mer och mer dramatisk, tonerna blev djupare och djupare med inslag av ljusa toner som skapade en vag kontrast mellan sol och skugga. Cornelia vände snabbt tillbaka blicken mot pianot då hon plötsligt hörde att det enda som spelades var en enda melodislinga, om och om igen. En melodislinga som blivit komponerad enbart för att skapa rädsla och skräck i sinnet på den som lyssnar. Hon famlade intill sig för att finna balans åt skräcken som dragit in i hennes kropp. Med ögonen vitt uppspärrade föll hon innan hon fått fatt i soffans rygg."


skrivet av: Johanna Andersson

(bara ett utkast)
© Ingen kopiering av mina bilder är tillåten utan mitt tillstånd!

det är burkar med sparad nostalgi

det är du, det är jag. det är den gamla mannen med mustasch och trasiga kläder och den unga mannen med läderportfölj och nyputsade skor. det är ljusen i fönstren och fotspåren i snön, gitarren i hörent och glassplittret på golvet. det är stjärnfall och nakna grenar, månförmörkelser och skeva hjärtan. det är ett barn med glittrande ögon. det är burkar med sparad nostalgi och dofter, viskande röster och hjärtan som räcks från hand till hand. det är solsken och mörker, grönt gräs och trasiga tygskor. klingande skratt och ljuva toner från en annan sorts verklighet.
© Ingen kopiering av mina bilder är tillåten utan mitt tillstånd!
Nyare inlägg
RSS 2.0