Kvällen har ägnats åt att spela spel, se på julkalendern och att göra brända mandlar.
Med bra resultat, och det är ett under att det nu, tre timmar senare finns mandlar kvar i skålen.

Om fjorton dagar väntar en ny stad.
Plötsligt kom ett erbjudande, en möjlighet. Bo i Stockholm i tre och en halv månad.
Det öppnar chanser. Kanske blir det helt fel. Kanske blir det helt rätt.
Jag vet ju inte alls vilken stad som är min att leva i. Därför ger jag storstaden en
chans.

Älskar att kramas med en vän som besökt platser i världen i ett halvår.
Älskar att ha en vän som samlar på speciella plastpåsar.
Älskar att ha en vän som plockar fram stora tekannan när jag kommer på besöök.
Älskar att ha fantastiska killkompisar som ger mig världens största paket med bad-tillbehör, trots
att de kände sig totalt bortkomna efter en halvtimme inne på Kicks.
Älskar att gosa in ansiktet i varm kattpäls med tillhörande spinnande.
Älskar att vakna en morgon och se att det äntligen kommit snö.
Älskar tryggheten som infann sig samtidigt som jag kom HEM.
Älskar att julen stundar runt hörnet.
Älskar den ständigt fulla tekoppen.
Älskar den avkoppling som en bok ger, i kombination med filten i soffan.

...och nu, tänk att dödssiffran under en natt har stigit från 10 till 91. Det här är så overkligt och ofattbart. Det är bilder man ser på nyheter från andra länder, från krig. Plötsligt är bilderna från ett land i norden, och inte alls så långt borta. Att mannen bakom det hela är norsk, får mig att förstå ännu mindre. Hur kan man göra en sån här sak mot sitt land?

Är hemma i Sverige nu. Mysigt med kända miljöer och familjestunder. Kommer eka här tills jag är tillbaka i Norge igen. Nu passar jag nämligen på att spela sällskapsspel, äta god mat, fira jul, fika och äta julgodis, läsa böcker, klappa katt och rent allmänt ha det väldigt mysigt. Gör det samma ni!

Det är en sån där helt fantastisk vinterdag idag, snön glittrar, himlen är klarblå och alla trädtoppar är täckta av snö, sådär så att kontrasten mot himlen blir helt underbar! Jag ler och världen är fin. Ett enda minus, är att mina vinterstövlar är inlämnade hos skomakare, en äkta sådan - med brunt förkläde. Därför halkar jag runt på klackar och är en fara för mig själv varenda dag.





Nu ska det bli en julklappsrunda på byn. Därefter en tur ut till Ikea, i hopp om att finna julmust. Det är inte bra att befinna sig i ett land där de inte säljer julmust runt jul. Det orsakar stora cravings!

Tiden har rusat iväg de senaste veckorna. Jag har packat ner mitt liv i kartonger och i sopsäcker, ringt viktiga samtal, sagt hejdå till underbara människor. Och plötsligt är dagen då jag säger : imorgon åker jag. För, imorgon åker jag verkligen. I natt är jag inackorderad i ett rum hos Elina och hennes pojkvän, stort tack för det. Jag och all min packning.

Imorgon flyttar jag till staden Kristiansand i Norge, 10 timmars bussfärd hemifrån. Jag saknar redan min familj och mina underbara vänner. Men det ska bli ett spännande kapitel av mitt liv, även om jag nog innerst inne är relativt livrädd för allt som kommer vara helt främmande.

Saknar er,
ni vet vilka ni är!

Promenad runt Oset häromdagen. Med Charlotte och Hanna och två hundar.





Nu är det flyttkaos som gäller. Min lägenhet är nerpackad i kartonger och svarta sopsäckar. Kvar är jag och datorn i princip. Nu väntar jag på mamma och pappa som ska komma och ta med sig allt hem. Känns lite tungt, faktiskt. Att säga hejdå till dem! Kommer sakna dem otroligt mycket!

Förra veckan spenderades ett flertal dagar hemma hos mina föräldrar, tillsammans med min syster och hennes pojkvän, plus en utav mina bröder. Det var fina dagar, mysigt att spendera så mycket tid med familjen när jag snart flyttar. Här kommer lite bilder från de dagarna!

Flertalet sömnlösa nätter för olycklig kärleks skull. Frågeställningar som aldrig får något svar. Och så ett envist gnagande som säger, att jag har mig själv att skylla, det hade inte behövt gå så långt. Återigen hamnade jag i en Melissa Horn-period, återigen finner jag det skrämmande att hennes texter beskriver mina livserfarenheter så oerhört väl.

Eftersom Norgeflytten närmar sig med stormsteg, så ordnade jag och Anna ett hejdåkalas. Vi döpte till till Kramkalas. Planerna var att ha picknick på filtar i stadsparken och att när kvällen närmade sig, förflytta oss till Annas trädgård och dricka lite gott innan vi tillslut skulle inta uteserveringen på Pitchers. Självklart ville vi ha sol men fick raka motsatsen. Men trots regn så satt vi i stadsparken, vi hittade en torr plats under några träd. Där dracks det kaffe, åts bullar, muffins och vindruvor. Klockan sex började någon minifestival, så då fick vi livemusik till picknicken. Därefter gick vi hem till Anna och satte oss under ett tak. Där tog Anton fram gitarren och så fick vi lite mysmusik. Hela kvällen var väldigt fin och jag varnar nu för en bildbomb!
















<3

När dagen främst bjuder på kärleksproblem och tillhörande tårar. Och när allt liksom är komplicerat i oändlighet. Då känns det himla fint att man är vän med grannen på våningen under. För då kan man bli spontant inbjuden på lite öl bara några timmar senare. Och när man kommer dit, då visar det sig att i köket används instrument som gitarr, ukulele och mandolin. Och såklart sång. Stämsång. Mycket Beatles och lite Mamas and the Papas. Ännu en gång har jag fått det bekräftat, musik gör mig glad, SÅ glad - även om det kanske inte löser hjärteproblem.

Jag åker till Norge i natt, en snabbvisit över helgen i blivande hemstaden Kristiansand. Tillsammans med Anna. Backpacker-väskan står redo på sängen, med sovsäck fastsnurrad och nudlar nerpackade. Och vin. Och kläder i de utrymmen som finns kvar. Batterier till kameran laddas, batterier till mp3n laddas, batteri till telefon laddas. Det kommer bli en så spännande helg. Kontakter ska knytas, jobb ska sökas, stan ska kollas in och vi ska njuta av kustdofter och dricka vin ur tetror.

Jag är glad att jag äntligen är på väg någonstans, äntligen tar jag steget ut ur tryggheten. Steget mot personlig utveckling och en sann utmaning. Och det pirrar i magen, så nyfiken är jag på det här kapitlet i mitt liv, och ändå är jag bara och trampar i dess inledning.

Det är juni, och jag äter mest jordgubbar och jobbar. Och sitter på stadens uteserveringar. Det är lite svårt att tänka sig in i, att om allt går som planerat, så befinner jag mig i Norge om två månader. Det är så nära nu, men ändå så otroligt långt bort. Och går allt som planerat under tiden jag är i Norge, så befinner jag mig i sydostasien om 7 månader.

Det råder tystnad här. Och det känns lite som att så får det förbli, tills det händer något utöver det vanliga. Nu jobbar jag mest. Det jag hinner med under ledig tid, är mest att tänka på att det är de små sakerna som gör livet. Svalornas lek framför solen. En kyss i nacken. Samtal med grannen från balkong till balkong. Scenstunder. Livet är underbart, solen skiner, och jag är fantastiskt glad.

Rosévins-premiär igår, och det var ju helt fantastiskt! Skrattfest hos Anna var lika fantastiskt. Uteservering i regn var relativt fantastiskt. Att skrapa upp knät, kändes som i barndomens somrar - smärtsam nostalgi? Alla nya människor jag mött och lärt känna på senare tid - är fantastiska. Jag är nöjd just nu. Gillar livet och läget.

Bjuder på halvtaskiga mobilbilder från helgen!

Tid till att skriva saknas, det händer saker hela tiden. Och äntligen är värmen här, en fantastisk värme.

Kvällen igår spenderades hos min grannes kompis några hundra meter bort. Det dracks drinkar, spelades kort - svåra kortspel, skapades en alfabetslista på spotify och pratades & skrattades. Himla trevliga grabbar finns det.

Ikväll kör jag igen. Med rosévin och vattenpipa som start med en vän här hemma, sen vidare till stans östra delar där det väntas innergårdsfest.

De senaste dagarna har jag spenderat i sångens tecken. Jag har hoppat in i min gymnasiekör några dagar, när det varit en kör från Österrike på besök. I många år har de kört detta körutbyte, och två gånger har jag varit med i Österrike och sjungit. Det är verkligen en otrolig känsla, att resa iväg och dela med sig av lite av Sveriges kultur. Eller som nu, få besök och få ta del av deras kultur. Även om främsta temat i år var filmmusik.

Och som alltid efter en sån här grej, då man som nu har haft tre intensiva dagar. Fyllda med sång, och med glädje och skratt. Fyllda med engelska, och med fantastiska människor. Som alltid - så känner man en sån extrem tomhet när det på ett ögonblick bara är över och förbi, ännu en gång. Kvar finns några bilder, och några minnen. Men den verklighet som man befunnit sig i några dagar, är förbi, återigen är vardagen ett faktum som man inte slipper ifrån.

Här kommer några bilder från självaste konserten vi hade igår kväll, och stunden på pizzerian efteråt. Pizzeriastund vid körutbyte = allsång, och stämsång i visor som är speciella för de inblandade länderna. Se hur fina klänningar tjejerna från Österrike har, det är deras nationaldräkt - dirndl.


Jag framför att stycke ur The Sound of Music.







Om jag får tag i något videoklipp - då ska ni få se lite av allt det härliga!

Nu åker jag iväg på släktträff, det var längesen vi fick till en ordentlig sådan. Sist var nog 2007.

Då var vi ungefär såhär många

Och kusinskaran såg ut såhär,
det här året kommer vi nog vara färre...


och jag såg ut såhär

- jag är rätt glad att jag ser annorlunda ut nu.


Det kommer nog bli en himla trevlig dag, jag tycker om min släkt. Och nu finns ju massa nya små stjärnskott i form av kusinbarn, som jag knappt har träffat.

I förrgår fotograferade jag Björn till hans modellportfolio, vi fotograferade då inomhus. Fick till några riktigt grymma bilder. (Ska visa några fotografier på söndag) Idag fortsatte vi fotograferingen, och fotade utomhus. Vid Karlslunds herrgård, här i Örebro. Många fina miljöer däromkring. Som reflexskärms-hållare idag, hade vi Björns bror Robin. Och här bjuder jag på en behind-the-scenes bild, där Robin inte såg sig för var han gick, utan snubblade in i ett lågt staket - Björn skrattar högt, det går nästan att se!