Jag har fått i uppgift av chefen att fotografera lite konceptbilder till restauranten. Kul grej, måste bara ta tag i det ordentligt. Hädanefter ska kameran med varje dag jag ska till jobbet. Har än så länge fotograferat lite detaljbilder, ett smakprov kommer här.




Anna har idag julpyntat på jobbet, så jag ser med spänning fram emot att komma till jobbet nu kl 16.00 idag.

På söndag är det första advent. Årets planer för första advent är att ha ett litet julbak med ett helt gäng härliga människor, i det minsta köket av dem alla. Adventsljusstakar- och stjärnor fann sin plats redan igår och ute dalar små flingor sakta ner i lyktornas sken. På första advents tänds stadens julbelysning och julmarknaderna börjar gå omlott. Jag är redo för december månad, och allt vad advent och jul innebär.



Hur firar ni årets första advent?
Är ni redo?

Lite såhär ser det ut i mitt rum, övriga bilder kommer längre fram. När jag fått mer Johanna-stämning i rummet. Än så länge känner jag mig otroligt hemma i huset och med mina sambotjejer. Men mitt rum känns inte som mitt, det känns bara som en plats där jag sover, ingen större hemtrevnadskänsla...än! Men jag jobbar på det och ganska mysigt är det ju i alla fall.

Lite såhär kan en söndageftermiddag se ut. Samla alla härliga människor och gå på restaurant, äta god mat och god dessert. Entrecote för min del, och en härlig chokladfondante som var helt fantastisk.





Senare på söndagen väntade Paranormal Activity på bio, och efter det gick vi bara några meter och hamnade På Hjörnet och fick njuta av akustisk söndag. Underbara söndag och underbara människor i min omgivning.

Jag blir så glad när jag klarar av saker jag oroat mig för!

Dagens funderingar:
...Vad ska man önska sig i present och julklapp?
...Vad har man på sig när man är bjuden på bröllop på Gran Canaria?
...Ska jag köpa en billig keyboard att ha under min Norgetid?





Dagens happiness...
...Julledigheten är fixad.
...Två julbord finns inplanerade i kalendern.
...Bra arbetskamrater och sambos och kärlek.
...Pepparkaksburken som står intill mig.



Igår var det kvalitetsmys, Tor Erik, Lars Espen och Julian var här och vi lagade tacos i ett alldeles för trångt kök och satt sedan och mös framför spisen i vardagsrummet. Pratade strunt och skrattade tills kvällen blev natt. Det är såna stunder som är fantastiskt fina och minnesvärda!

Sofia sände denna låten till mig idag och talade om att hon fällde en tår för alla vår missade duett-tid. Och jag kan lova att det gör jag också. Som jag saknar alla sångtillfällen vi upplevt tillsammans. Körövningarna med snygga stämmor och härlig klang (2006 och 2007 var fantastiska kör-år), Luciatåg, Österrike-resorna vi fått uppleva tack vare kören. Där handlade allt inte bara om fantastisk sång, utan om saker och platser som alltid kommer finnas i minnet. Alla stunder hemma i min lägenhet i Örebro då vi stått och sjungit nostalgistämmor. Din gudfars (?!) kalas, då vi sjöng nostalgistämmor i ett partytält utan någon som helst akustik. Saknar allt som har med sången att göra, gymnasiet var en underbar tid sångmässigt - sånglektioner varje vecka, kör 2 eller 3 gånger i veckan - beroende på hur många körer jag var med i för tillfället.

Idag pratade jag med stammisgubbarna, om vädret och om förr. De berättade lite om förr. Serverade dem kaffe som vanligt. De blinkade åt mig som vanligt. Norges motsvarighet till Anders Bagge (utseendemässigt) drack sprite och kände igen mig som gäst från akustisk söndag. Ute föll regnet hela dagen, över torget gick ett fåtal människor med paraply och snabba steg. Idag har varit en fin dag på jobbet, har gått och småsjungit och serverat med ett helt äkta leende på läpparna.




Min darling kom nyss hit med en minipizza och två sorters tutti frutti till mig, innan han sen gick vidare till en vän för att spela tv-spel. För mig blir det en tidig kväll. Imorgon blir det konsert på eftermiddagen, och på kvällen har vi en sen inflyttningsfest.

Och här är låtar som alltid kommer påminna mig om Kristiansand.

Det är så härligt med de dagarna då man känner sig inspirerad. Idag har jag gjort klart en uppgift i kursen fotografi - visuell kommunikation, en uppgift som jag skjutit på ungefär 5 månader. Varför? Bara jag tar tag i en sån grej, en uppgift som inte är större än denna var gör jag klart på en timme när jag väl kör igång. Självdisciplin var det. En grej jag måste bli bättre på. Eftersom jag älskar att skriva har jag nu sökt en distanskurs till våren. Kreativt skrivande. Det tror jag kan bli fantastiskt bra, ett sätt att pusha mig själv till att skriva mer!


Idag kom vår vän Julian hit, han hade hyrt filmen Rent. Både han och Anna har sett den ett flertal gånger, Julian har till och med spelat en roll i den i en uppsättning på hans skola. För mig var det första gången jag såg den. Tre stycken uppkurade i en tvåmannasoffa och en filt över oss alla. Varm choklad, te och mörk choklad med citron. Och så snön och kylan utanför, och brasvärmen här inne. Trivsamt!

Igår: Te och våffla i Ravnedalen med Anna + mamma och Webbis. Solen sken. Marken var frostbeklädd.




Idag är marken plötsligt klädd i snö. Det är fint. Ser fint ut.

Jag har missat saker vid stängning. Fått tillsägning. Kommer aldrig missa igen. Men åter igen finns känslan av oro där när jag ska till jobb. Att jag aldrig kan känna mig riktigt trygg och säker på en arbetsplats. Att jag aldrig kan känna en stark glädje över att gå till jobbet. När infinner sig rätt känsla? Hur finner man det som är rätt för just Mig? Så många frågor hela tiden, men aldrig svar som räcker till.

Men för att muntra upp mig själv, och för att slippa frysa när jag går på vårt kalla golv hemma... så  har jag idag köpt ett par fantastiska tofflor. Det känns som att jag går på moln när jag har dem på mig.

-  att spela kort med en god vän, stänga ute vinter- och höstmörkret med vänskap och fladdrande värmeljus-lågor, och mellan teklunkarna tala om allt mellan himmel och jord.

-  att jag har någon som talar om för mig hur bra jag är, som älskar mig för den jag är och som håller om mig om natten

-  vara ensam hemma och ligga nerkurad under täcket i soffan och se en fin film och för en stund önska att jag var  en roll i en fantastisk handling

-  få fina komplimanger av människor jag aldrig tidigare mött

-  skratta tills det gör ont i magen och man får svårt att andas

-  att tänka på hur många fantastiska vänner jag har, som gör mitt liv till något som är fantastiskt fint

-  att sitta i soffan på Artillerivollen och se på elden i kaminen och tänka på hur annorlunda livet plötsligt blev, tänka på hur stolt jag är över mig själv att jag tog steget

-  musik, akustiska gitarrer och skön stämsång, långa pianofingrar som smeker över tangenterna och skapar melodier

-  att fotografera, mitt sätt att delta i den kreativa världen







Vad får dig att må bra?

På hjörnet,
är ett uteställe i Kristiansand som har akustisk söndag. Varje söndag kväll får vem som helst inta scenen och spela och sjunga. Vi var där igår, tog varsin öl och skapade en ny tradition. Det ligger så mycket känsla i akustisk musik, och jag insåg på nytt hur mycket musik betyder för mig. Vad vore livet och världen utan musik? Ett internationellt språk som för människor samman. Igår var det covers, egenskapad musik och afrikansk sång.

Förra söndagnatten åkte jag till Sverige. Tanken var att spontanbesöka några vänner. Några vänner hade jag bestämt tid med. Mina fem dagar var väldigt schemalagda. Vänner i Örebro skulle kramas på, jag skulle klippa mig. Vänner i Nora skulle drabbas av överraskningsbesök. Och vän i Lindesberg skulle hälsas på och kära Gun Britt - körsångs-ledare, skulle överraskas. Och såklart skulle mamma och pappa besökas. Det blev en otroligt mysig vecka, trots att tiden egentligen gick för fort! Här är lite bildbomb från veckan, synd bara att kameran användes flitigt först de sista dagarna...





Visar mina serverings-skills i Emlans kök.


Emlan, kära vän. Hur lång tid det än går mellan tillfällena vi ses, är stämningen aldrig, aldrig underlig. Du är en sann vän som alltid finns där.




Min fina syster!

Underbara lediga dag. Det är lycka när en ledig oktoberdag bjuder på värme som en sen augustidag. Promenera med en av de bästa vid genom centrum, ner till havet, längs stranden. Fotografera, prata, bara vara. Ta en fika på jobbets uteservering. Andas in höstlukten och se på höstfärgerna. Njuta av livet, tänka på allt bra. Att man har det så bra. Jobb, fantastiska vänner, kärlek och ett friskt liv. Det är så många andra som inte kan njuta av livet så som jag, det måste jag tänka på oftare. Jag har det väldigt bra, och jag Är lycklig!

Jag är glad att jag är där jag är, och inte i Örebro där oroligheterna och våldtäkterna bara fortsätter. En ung man är gripen och lokaltidningen får det till att låta som att det är synd om honom. Här känner jag mig trygg, våldet är inte nära inpå här, man ser aldrig något, hör sällan något.

(Se bara vilken fin omgivning jag har omkring mig!)



Anna


Jag

Fantastiska dag. Fantastiska sol. Fantastiska höstlövsfärger. Fantastiska sambos. Fantastiska pojkvän. Idag är livet sådär perfekt som det ska vara varje dag. Egentligen började denna dag innan vi ens hunnit somna, spontanmiddag klockan 03.00.

På våran shoppingrunda idag hittade jag en fantastisk hösttröja, ett par urläckra skor, ett par häftiga leggings och en snygg tröja som är enkel men perfekt. Nu är jag redo för höst, speciellt om hösten är som idag!


Kristiansand i höstskrud


För att toppa kvällen ska vi sitta i källaren på jobbet och dricka vin!

Om man av ingen anledning känner sig lite dyster ibland, så blir man genast glad för att man har fantastiska vänner. Då kan det nämligen hända att det står en sån här kreation på sängkanten när man kommer hem från jobbet en natt.

"Hej! Jag heter Sponge-Jacob. Jag är glad att se dig som du kanske märker. Mina vänner Anna och Caroline bad mig hälsa att de tycker om dig och att du ska skratta och vara glad! Du är välkommen att skratta åt mig, min penis, min hund och min Mitsubishi, för jag har alltid det här smilet!"



Tack fina, bästa vänner!

Såhär ser det ut i ett kök när man är te-galen, och bor med två tjejer som är minst lika te-galna. Då får det söta skåpet i köket vara te-förvaring. Vi har några sorter. Och det är bland det finaste just nu, att gå ner i köket om morgonen och öppna skåpsluckorna till te-skåpet, känna alla dofter - och efter en stunds beslutsångest välja te. Dricka det ur halvliters-koppen och bli varm i hela kroppen.



Ingen gäst slipper undan frågan "Vill du ha te?"
Det är liksom en självklarhet för oss.

Undrar om det kanske blir en baskerhöst i år, undrar om jag passar i basker. Undrar var man hittar den perfekta höststickade tröjan som är sådär varm och mjuk. Undrar om jag har fotograferat höstens allra sista blommor.





Dricker chaite i soffan, med täcket virat omkring mig och tankarna spridda åt alla håll.

Jag älskar det här,

att jag plötsligt går ut i naturen för att finna andrum och ro.
Förut fann jag ro, genom att tillåta mig själv att vara inne, och göra absolut ingenting. Nu sitter jag på en stenbro över en porlande bäck. Jag ser ut över en damm och två ståtliga svanar som simmar över den solglittrande vattenytan. Runt dammen slingrar sig grusklädda stigar som kantas av kärleksmärkta träd, namn, datum och hjärtan. Framför mig reser sig en hög bergsvägg. Jag är i en dal. En vacker dal som denna sena septemberdag badar i sol.




Sinnesro.
Här skulle jag kunna sitta på en klippa i flera timmar. Skriva. Andas. Blunda. Ensamhet i denna form är vacker. Vacker och hälsosam.

Lite vardagsmys på Artillerivollen:
- elda i spisen och skratta i en lång stund åt Örebrominnen
- vispa pannkakssmet med två gafflar, och äta ugnspannkaka med sylt och glass för att till slut få magknip
- tvätta kläder för första gången och 1½ timme senare inse att vi glömde vrida på vattnet
- känna familjär känsla med två fantastiska sambotjejer, spiraltrappa och te